måndag, december 22, 2008

Brev till Föräldrar och barn

Ur askan, i elden...

Också Föräldrar och barn har under hösten haft en artikel med tips om att sluta amma. I ljuset av den så ser inte Vi Föräldrars artikel alls så onyanserad ut, FoBs artikel var tyvärr betydligt värre.

Vi skrev även med synpunkter från Amningshjälpen i Stockholm till Vi föräldrar tidigare i höstas, men fick tyvärr aldrig något svar.

Här följer ett brev jag just skickat till tidningen. Nu väntar jag på respons!

När jag läste Föräldrar och barns artikel om att sluta amma (nr 11/2008) blev jag bekymrad över att exemplen kändes så likriktade och dessutom inte ligger i linje med gällande svenska rekommendationer. Artikeln innehåller tyvärr också ett flertal sakfel. Att sluta amma är ett angeläget ämne som ständigt är aktuellt, och det är trevligt med det personliga upplägget. Men var fanns faktagranskningen?

På faktasidan är endast den första av de fyra punkterna korrekt, vilket är anmärkningsvärt. Trots att det är över 5 år sedan Livsmedelverket uppdaterade sina rekommendationer påstår tidningen felaktigt att man bör introducera smakportioner redan vid 4 månader. Sedan 2003 är rekommendationen att börja ge smakportioner först när barnet är runt 6 månader! Även en ej namngiven BVC-sköterska, förövrigt den enda källa som hänvisas till i artikeln, hävdar att sexmånaders bebisar skulle vara mer skeptiska till att börja med mat. Detta är en seglivad myt som har sitt ursprung i en gammal reklambroschyr från Semper, men är ett påstående som helt saknar vetenskapligt stöd.

De studier som gjorts visar tvärtom att de barn som börjar senare med mat snabbare kommer upp i större mängder! Man vinner alltså ingenting på att börja "vänja" tidigt, innan barnet själv visar mognad och intresse. Medelåldern för när barn är redo för fast föda ligger just vid 6 månader, att börja redan vid 4 månader passar endast en liten minoritet av barnen och är tvärtom förenat med fler bakslag och svårigheter.

Hur gjordes urvalet att endast intervjua mammor som bara ammat en kort tid? Vi är trots allt många familjer idag som har positiva erfarenheter av hur praktiskt och mysigt det är att fortsätta amma under småbarnstiden, och vi saknade att ingen mamma som ammade längre tid 9 månader fanns representerad bland de intervjuade mammorna. Ingenstans i artikeln ”Dags att sluta amma” nämns att Livsmedelsverkets rekommendation är delvis amning i 1 år eller längre, eller att WHO rekommenderar att man ammar 2 år eller mer. En längre amningstid minskar bland annat risken för diabetes och fetma hos barnet, samt bröstcancer hos mamman. Artikelförfattaren nämner istället sex månader som en ”magisk gräns”. Intrycket artikeln ger blir tyvärr att amning enbart är något för pyttesmå bebisar - ju förr man avvänjer, desto bättre!

Bland de "8 smarta sluta amma-tipsen" står: "Känns det riktigt svårt för dig att separera från barnet och sluta amma, ta kontakt med och få hjälp av din bvc-psykolog, även Amningshjälpen kan vara till nytta". Budskapet tidningen förmedlar är med andra ord att de som inte vill sluta amma tidigt bör ta kontakt med en psykolog? Varför skulle det vara eftersträvansvärt att tidigt separera barnet från mamman? Om det känns känslomässigt svårt att sluta amma så skulle jag fråga varför och för vems skull mamman avvänjer. Är det hennes eget beslut eller avvänjer hon på grund av kritik eller påtryckningar från någon annan?

Artikelförfattaren menar att det talas mycket idag om hur man kommer igång med amningen och hur man ska fortsätta att amma, men inte om hur man slutar amma. Jag kan inte hålla med om detta. Den kunskap som finns idag om att fortsätta att amma har inte fått någon större spridning, vilket tyvärr också framgår tydligt av artikeln. Att barnet blir lättstört och vänder sig efter ljud och ljus vid amningen är helt normalt i den åldern, det är en utvecklingsfas som flesta barn går igenom. Föräldrar verkar inte få tillräcklig information om detta idag, vilket leder till oro och stress, och beteendet tolkas ofta felaktigt som att barnet inte vill ammas eller behöver amningen längre. I Amningshjälpen får vi många frågor om just detta.

Ett annat faktum som det talas alltför lite om är att välling i nappflaska ofta snabbt konkurrerar ut amningen. I en av kortintervjuerna tyder beskrivningen av barnets bröstvägran just på en möjlig flaskförvirring, i ett annat exempel slutade mamman amma för att barnet bet i bröstet. Många barn biter i perioder, t ex i samband med tandspricking, men det går att få stopp på bitandet om man får lära sig teknik och strategier för det. Tyvärr informeras det sällan om detta idag. Bitande kan också ha med introduktion av nappflaska eller spillfri pipmugg att göra. I båda dessa exempel hade utgången måhända blivit en annan om mammorna nåtts av information om hur problemen hade kunnat lösas, samt om riskerna med välling och flaskmatning.

På BVC likaväl som i föräldratidningar förväxlas ofta tillvänjning med avvänjning. Men det är inte självklart att ”byta ut mål”, eller ens att avvänja. Om barnet ammas fritt så kommer efterfrågan ändå att minska med tiden, amningen glesas ut naturligt och barnet växer ifrån amningen efter ett par år. Idag rekommenderas fri amning, och de flesta ammar inte i form av schemalagda mål det första halvåret. Introduktionen av fast föda har inget naturligt samband med att plötsligt börja amma efter klockan istället för efter barnets signaler.

Uppgifterna på faktasidan om variationer i amningslängd förefaller att vara gripna ur luften. Var kommer uppgiften att svenska kvinnor ammar mellan max en månad till 2-3 år ifrån? Varför inte ange ”inte alls” eller ”ett par dagar” som nedre gräns? Socialstyrelsens statistik visar att 2 procent av svenska barn inte ammas vid en veckas ålder. Föräldrar och barn hade för bara ett år sedan en artikel om amning där mammor ammade både 4, 5 och 6 år, så helt obekant kan det knappast vara för tidningen att svenska barn ammas längre än max 2-3 år.

Det vore önskvärt att tidningen tog upp och presenterade fler val kring amning eller valde ut exempel som följer de svenska rekommendationerna bättre. Om ni väljer att skriva om avvänjning ur ett personligt perspektiv så är det viktigt att innehållet granskas av en amningsexpert och att Livsmedelsverkets rekommendationer är korrekt återgivna.

måndag, september 08, 2008

Tummen ner för Vi föräldrar

Jag har retat mig så mycket på Vi Föräldrars artiklar om att sluta amma och om smakportioner i de två senaste numren!

Jag borde kanske inte bli förvånad, men jag blir ändå jätteirriterad!

Trots kloka svar från Amningscentrum och att de har Amningsnytts redaktör som expertsvarare nu, så lyckas tidningen i sina artiklar och reportage ändå förmedla en så mossig bild av amning. Jag blir upprörd, och funderar på att skriva en insändare och klaga, men vet inte om jag kan hitta rätt formulering så att jag når fram till dem och de skulle vilja ta in den? För samtidigt så speglar de förstås samhället idag, som inte är så himla amningsvänligt egentligen.

Men deras artiklar har samtidigt en normerande inverkan. När de väljer att bara intervjua och skildra mammor som ammar en kort tid, som avvänjer tidigt, och snart flaskmatar med välling istället för att fortsätta amma, så förmedlar det en bild till läsarna av "hur man ska göra". Jag tror att det skapar förväntningar hos nyblivna och blivande föräldrar, och visar man inte på några exempel att man kan göra på andra sätt, så kommer man kanske inte ens på tanken att det finns alternativ!

Som nu när de har med en personlig dagbok om att börja med smakportioner, så väljer de - trots en liten inforuta bredvid med rekommendationer om helamning i 6 månader! - en mamma som sett fram emot att få starta vid 4 månader, och som trugar i barnet mat trots att barnet tydligt visar motvilja och signalerar att hon inte är mogen för mat ännu!

Det blir lite dubbla budskap, som att Livsmedelsverkes rekommendationer bara är dumheter som vanliga föräldrar inte bör bry sig om! Dessutom avvänjer mamman vid 7 månader, för att barnet fått tänder. Ergo: Man bör/kan inte amma barn med tänder!

I artikeln om att sluta amma så säger motsäger visserligen experterna myten om att det skulle bli svårare att avvänja när barnet blir äldre. Men jag saknar helt informationen till läsarna om att man faktiskt inte behöver göra en kampfylld föräldrastyrd avvänjaning förr eller senare! Om barnet ammas fritt så kommer det att växa ifrån behovet att ammas förr eller senare ändå, och då kommer barnets efterfrågan att minska och amningen rinner ut i sanden av sig själv helt smärtfritt, utan att det behöver uppstå några konflikter eller tårar!

måndag, april 28, 2008

I'ts the love!

Jag hörde en så härlig historia i helgen. (Tack Mia! :-))


En mamma ammade sitt barn som var ett par år gammalt. Hennes granne, en lite äldre kvinna från Indien, hade vid ett tillfälle sagt något i stil med:

"I see you are still breastfeeding ..."

Mamman känner sig kanske lite utsatt och börjar förklara att jovisst gör hon det, det är så bra för immunförsvaret etc. Ja, så där som vi som ammar småbarn ofta gör när vi får frågor om amningen.

Då avbryter den indiska damen henne och konstaterar bara:

"I'ts the loooooove!!!"

Just så enkelt är det kanske egentligen? Kanske man inte ska överanalysera?

I'ts the löööööööv!

lördag, februari 02, 2008

Amning på väg ut i kylan

Något jag kommer att minnas från år 2007 är att jag lyckades få in en längre insändare i Dagens Nyheter i höstas! De gav till och med en fotograf i uppdrag att arrangera en passande fotoillustration till texten, artikeln upptog nästan en helsida med en stor bild. Det kändes häftigt! Stort - både läskigt och roligt. Det är många som har kommenterat att de har läst den. Dessutom ringde en kvinna från Sveriges Radio Jönköping och ville intervjua mig, de ägnade första timmen av deras eftermiddagsprogram åt ämnet och pratade med folk på stan, intervjuade några mammor och hade en telefonsluss där folk fick ringa in och säga sin mening. Ringar på vattnet ... :-)


Här är texten:

----------------------------------------------------
FÖR BARA NÅGRA ÅR sedan betraktades amning som något både mysigt och hälsosamt. Föräldralediga mammor invaderade stans kaféer med sina barnvagnar, amningströjor och en känsla av samma självklara rätt till det offentliga rummet och möjligheten att få njuta av en latte som alla andra. I dag är amningen åter på väg ut i kylan, och uppfattningen att mammor bör sitta hemma eller gå in på toaletten om de ska amma sprider sig. Allt oftare hör man talas om hur ammande mammor avvisats från restauranger och kaféer, och nu uppmanas kommunpolitiker att inte amma på möten. Varifrån kommer uttrycket "att amma offentligt"? Egentligen rör det sig bara om att amma barnet där man befi nner sig när barnet behöver ammas. Man säger knappast att man "äter en smörgås offentligt" eller talar om "offentligt kaffedrickande".

ATT AMMA ÄR ett normalt samspel mellan mamman och barnet, inte en provocerande handling. Ammande mödrar brukar vara diskreta och har ofta speciella amningströjor på sig och visar sällan särskilt mycket hud. Men när det har gått så långt att kvinnor i dag antingen lägger en stor fi lt över barnets huvud, ammar på toaletten, eller känner sig tvingade att ge barnet nappflaska i stället för bröstet ute på stan, så har något gått snett. Vill vi vuxna äta lunch under en filt? Skulle vi vilja äta på en toalett? Var finns respekten för det lilla barnets behov?

NÄR AMNING PÅ KAFÉER och restauranger fördöms påstås det ofta att om det är naturligt att amma, så är kiss, bajs och sex minsann också naturligt. Men varför jämföra amning med något så långsökt, i stället för med vuxnas ätande vid matbordet? Ett annat argument för att kräva att mamman ammar i smyg är föreställningen om att ingen störs av det. Men det är rimligt att anta att det faktiskt är störande för mamman och barnet att tvingas lämna sitt sällskap för att sitta ute på en toalett. Är Sverige så amningsvänligt som ofta hävdas? Attityderna mot amning har hårdnat på senare år, samtidigt som frekvensen helammade barn har sjunkit kraftigt efter en topp på 90-talet. Men rätten att amma för den som vill handlar också om rätten att få bestämma över sin kropp, och om rätten att få vara nära sitt barn utan att utestängas från samhällslivet. Att kvinnor med barn som ammas har rätt att delta i det offentliga rummet på samma villkor som alla andra, är en principiellt viktig fråga.
----------------------------------------------------

Vad gör man om barnet börjar bitas vid amningen?

Många barn, om än inte alla, bits någon gång. Ofta händer det i samband med att de får tänder och det kliar i munnen, med de kan även bitas utan tänder och det gör också ont. Eller så kan de göra som min äldsta dotter gjorde och plötsligt börja bitas som ett "festligt" bus när hon var 14 månader.

Men det går att lära dem att det inte är okej! Man ska inte skälla på barnet och göra en stor sak av det. Det kan få motsatt effekt, det blir ännu mer spännande och de vill se reaktionen igen. Åtminstone när det gäller större barn, små kanske kan bli skrämda och koppla ihop amningen med det sedan och då kan det ju också bli besvärligt.

Det är effektivt att alltid avbryta amningspasset direkt vid bett så att barnet upptäcker att konsekvensen blir att det inte får amma om det biter. Man kan säga nej bestämt, och säga och visa att det gör ont, men man ska inte göra för mycket väsen av saken. "Om man biter får man inte amma" sa jag ett tag. Men det är inte säkert att man behöver säga någonting alls. För mig så tog det bara ett par dagar att få helt stopp på bitandet efter att jag följt de här råden, och då bet hon förskräckligt mycket dagarna innan dess, och bara skrattade ju mer jag sa ifrån - kanske för att göra mig glad igen, de är ju vana att man ler tillbaka om de är gulliga och skrattar? När jag sedan nekade henne att få amma var hon jätteförtvivlad och bara grät. Det kändes jättehemskt när vi var mitt upp i det, men gick så snabbt och lätt att få stopp på när jag fick bra råd.

Andra tips är att hålla barnet tätt tryckt intill sig under amningen och se till att det har så mycket bröst som möjligt i munnen, då är det mycket svårare att bita ihop. Om barnet biter i slutet av amningspasset när det mer ligger och gosesnuttar så kan man behöva korta av amningen under en period. Min dotter bet i början och det funkade ändå att få henne att sluta upp med bitandet.

Om barnet biter så ska man stoppa in ett finger i mungipan på det och bända loss det försiktigt, akta sig för att dra barnet ifrån sig instinktivt, då kan man skada bröstet. Det bästa är att trycka det tätare intill sig istället.

Flaska är bra att undvika helt och hållet, det strular ofta till det och många barn biter när de fått flaska. Jag har också hört de som biter när de fått pipmugg, åtminstone spillfri sådan. Det är väl mindre risk att amningen störs av pipmugg än flaska, men ingetdera är vare sig oproblematiskt eller nödvändigt och barnet kan lära sig att dricka ur glas eller lapa ur drickskål direkt istället. Man ska ju ändå inte använda nappflaska eller pipmugg som vuxen och man behöver faktiskt inte gå den omvägen till att lära sig dricka ur vanligt glas, tänker jag.