fredag, maj 29, 2009

Gratis nappar - så skapar man ett behov!

När jag nyligen blev mamma för tredje gången så fick vi reklamväskor med olika prylar från båda de stora blöjföretagen.

En del saker var bra att få, som gratis blöjor. Engångs skötunderlägg var en reklamgrej som jag "gick på". Jag har visserligen fortfarande ännu inte gjort av med alla de 5 vi fick gratis i väskan, men de lyckades ganska bra i sitt uppsåt att skapa ett behov jag inte haft tidigare. Jag skulle mycket väl kunna köpa ett paket i sommar, och slänga dem när de känns ofräsha, istället för att tvätta av en reseskötbädd jag återanvändet, som jag gjort med de äldre barnen.

I väskan från den ena tillverkaren - och tyvärr minns jag ju inte längre från vem! - fick man också med en napp för nyfödda av märket MAM. Den har legat kvar i sin platsförpackning, vi har vare sig slängt den eller använt den. Den ligger bara där som en frestelse i badrumsskåpet.

Om man har bestämt sig innan barnet föds för att ge napp, så blir man säkert lika glad över nappen som jag blev över blöjorna, eftersom jag planerat att använda engångsblöjor. Är man mer tveksam till att ge napp, så är läget ett annat.

Steget att ge nappen till barnet när barnet är missnöjt i babysittern just som man är påväg att hoppa in i duschen är så kort! Det är så lätt att prova att ge napp då - och sedan är man fast och köper hem nappar regelbundet under flera år framöver! Det har funnits stunder då jag övervägt att börja leta efter nappen och testa den trots att jag egentligen inte vill ge barnen napp. Hade jag kommit ihåg var vi lagt den vid ett par jobbiga stunder när Irmeli var 1-2 månader, så hade hon nog varit fast i nappträsket vid det här laget. Men nu är hon 4 månader och har ätit upp sig och blivit nöjdare och gladare, och jag känner inte längre någon som helst behov av att ge napp.

Känner man sig tveksam till att ge barnet napp så är steget långt till att åka iväg till en affär, välja ut vilken napp man ska köpa, lägga den i kundvagnen och betala vid kassan stort och att ta. Det kräver eftertanke och övervägande. Man vill ge napp, man vill åka och handla nappen, och man vill erbjuda barnet nappen.

Delas nappen ut gratis som reklam så är det svårt att stå emot. Det blir så lätt att man ger nappen mot bättre vetande en jobbig dag.

Jag undrar hur den typen av marknadsföring förhåller sig till WHO koden? Efter vad jag minns omfattar den svenska tillämpningen av koden även sugnappar? I vilket falls om helst är det knappast i kodens anda.

De 10 stegen för amningsvänliga sjukhus innehåller tex:
steg 9. Ej ge nappar till ammande spädbarn, varken sug- eller dinappar.

Att dela ut gratis tröstnappar till höggravida kvinnor upplever jag som lite oetiskt eftersom man vet att användade av tröstnappar inverkar negativt på amningsfrekvensen.

10 kommentarer:

Åka sa...

Jag bor just nu i Kanada. När jag var på besök på BB inför vår förestående förlossning visades vi runt av en volontär. Det var visserligen inte en utbildad person, men hon gav oss information som hon blivit instruerad. En av de sakerna hon berättade var hur man skulle göra med nappar: ha med sig en sisådär tio stycken, och en påse att lägga de nappar i som fallit på golvet. Jag påpekade att man inte ska ge napp till nyfödda och att det kan trassla till amningen, och då blev hon riktigt förvånad. Det hade hon aldrig hört.

Fast här är det ingen som bryr sig om WHO-koden. Man får till och med gratisprover av ersättning när man handlar mammakläder... Jag blev väldigt förvånad och kommenterade det, och fick ett väldigt surt svar om att faktiskt inte alla tänker amma.

Hanna sa...

Jag som fick ett sju veckor underburet barn har väldigt positiv erfarenhet av napp för att stimulera sugreflexen. Det är en metod som används på de flesta neonatalavdelningar på barn som ännu inte kan suga tillräckligt för att amma. Vi använde tex alltid napp vid sondmatning - men även för tröst då han ännu inte kunde få fatt i bröstet.

Amningen fungerade sedan problemfritt.

Dessutom finns forskning som tyder på att nappanvändande minskar risken för psd. Här finns en länk om detta - även om de avråder från att börja förän barnet är en månad gamalt.

Hanna sa...

Länken kom vist inte med :)
Här är den:
http://www.aap.org/publiced/BR_SIDS.htm

Lis sa...

Jag kan kanske hålla med dig om att man inte borde lägga med nappar i gratispaketen. Dock har jag själv ett barn som tar napp och en amning som fungerar utan problem, så jag kan inte riktigt se problemet med napp. Hur ställer du dig till tum/fingersugning? Försöker man som ap-mamma aktivt förhindra detta? För enl. mig är det hundra resor värre om barnet blir tum/fingersugare än har napp. Hade varit intressant att höra din åsikt om detta, då fingret ju faktiskt också blir ett substitut för bröstet :)

Cecilis sa...

Jag tänkte utveckla lite mer varför jag är i grunden lite negativ till napp. Har inte riktigt hunnit med. :-) Men mitt äldsta barn hade napp länge, så jag har det också i bagaget, på både gott och ont. Jag ser dels tumsugande som ett tecken på att barnet ammas för lite eller sällan, vilket kanske är en ny/annorlunda infallsvinkel? :-) Det är kanske inte främst direkt AP iofs, utan grundar det mer i biologiska "nautrligt föräldraskaps" ideer. Fast samtidigt ser jag det som mer positivt än napp för att barnet styr det mer själv, napp är den vuxnes val. Nappen "fastnar" lätt också, medan tumme/fingrar behövs till annat i leken och inte lika lätt blir som en propp som sitter där mer än barnet behöver. Men i grunden är själva tröst/sug beteendet i sig ett tecken på en brist skulle jag kanske ta mod till mig och säga. Min bebis kan suga på fingrarna för att jag inte hinner med henne tillräckligt bra ibland, och det är inte något positivt eller naturligt beteende egentligen. Får hon vara i famnen eller får bröstet så har hon inte det beteendet alls på samma sätt.

PSD studierna om napp är gjorda i länder med låg amningsfrekvens där det är vanligt att barnen sover mer ensamma än i Sverige, tex USA. Jag ser inte att de är riktigt tillämpbara här, fri amning fyller samma funktion mer effektivt. Faktum är att amning är det enda som tydligt bevisats skydda mot PSD, och att då glesa ut amningen med napp verkar kontraproduktivt i mina ögon.

En ny studie nyligen visade att helamning till och med halverar(!) risken för plötslig spädbarns död! Jag upplever napp som en mer tveksam faktor när det gäller hur napp skyddar mot PSD för ammade barn, även om det skyddar flaskmatade barn som sover i eget rum.

fantasiflicka sa...

Om man ska använda napp eller inte anser jag borde överlåtas på föräldrarna, jag tycker nog varken bu eller bä i just den frågan. Vad jag däremot reagerar på är tanken om att man som förälder inte kan ta ansvar själv. Jag tycker att man som förälder måste vara "säker" nog att kunna avgöra om barnet ska ha napp eller inte. Att det finns en napp i en presentpåse (vem den än kommer ifrån), att det skulle vara det "onda" tycker jag verkar märkligt. Det gick nog ganska mycket bättre för mammor när staten/amningshjälpen/nappindustrin INTE trodde och tyckte sig veta bättre än mammorna (och papporna) själva.

Cecilia sa...

Fantasiflicka: Jag tycker att man borde få gå och köpa en napp själv NÄR man valt att ge napp. När man får den här typen av gratisprover så vet man ju hur kraftigt det påverkar det fria valet.

Antinapp sa...

Hej,
Jag har inte gett min son napp. Jag var 100 % säkert från början att han inte ska få napp och han fick inte det. Nu är han nästan 9 månader gammal och suger inte på tummen heller. Däremot ammas han fortfarande. Så inte alla barn utan napp blir tummsugare!
De flesta mammor jag träffar och som använder napp säger att de gör det eftersom de inte vill att deras barn blir tummsugare. Som om det vore något jätte jobbigt. Jag själv var en tummsugare och slutade med det helt själv när jag var 1,5 år gammal. Så den bilden som många har att det går inte sluta med tummen stämmer inte helt...
I bekantskapskretsen finns däremot flera bebisar med kraftig nappberoende och de känns mycket mer passiva än min son som är dessutom yngre än de. När de har nappen i munnen kan de varken ta in leksaker i munnen eller jollra. De bara sitter där med sin napp och suger och suger. Under tiden har min son redan upptäckt halva huset.. Jag säger inte att alla barn med napp måste vara sådana och att det är bara nappens fel. Men jag har haft upplevelsen från öppna förskola och andra bekantas barn att de som har kraftig nappberoende blir mer passiva än andra. Nu pratar jag om de barn som har napp i munnen i stort sätt jämnt och inte om de som har det ibland, då och då. Det var min upplevelse. Däremot det är inte grundad på någon vetenskaplig undersökning bara vad jag har sett och upplevt själv.

m.k.b. sa...

Du har en fantastisk, välskriven och inspirerande blogg. Jag älskar den! :)

Cecilia sa...

m.k.b.: Oj, tack så mycket! Det betyder extra mycket när det kommer från dig - tack detsamma! ♥