torsdag, maj 28, 2009

Home births 'as safe as hospital'!

Det har kommit en ny studie om hemförlossningar, en Nederländsk studie som omfattar över en halv miljon(!) kvinnor, den största som publicerats hittills. Det som tidigare studier tidigare visat kan slås fast med större tyngd nu, för en frisk omföderska är hemfödsel ett fullgott och säkert alternativ till att föda på sjukhus.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/7998417.stm
"We found that for low-risk mothers at the start of their labour it is just as safe to deliver at home with a midwife as it is in hospital with a midwife," said Professor Simone Buitendijk of the TNO Institute for Applied Scientific Research.

"These results should strengthen policies that encourage low-risk women at the onset of labour to choose their own place of birth."

Man kan också höra en intervju på BBCs sida med Professor Simone Buitendijk.

Förra året kom också en svensk avhandling om i ämnet, Helena Lindgrens: Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 : Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter

Här kan man också läsa om studien samt Stockholms Läns Landstings bidragskriterier. Jag upplevlse att det var mycket mindre byråkrati och krångel än jag hade förväntat mig att söka bidrag. Barnmorskorna fyllde i alla papper och förmedlade kontakt med en överläkare på BB Stockholm. Vi träffade läkaren i slutet av graviditeten (v 35) och kunde ställa alla frågor och funderingar vi hade, och blev snarare lugnade än oroade av de svar hon gav oss. Läkaren kunde konstatera att inga hinder förelåg och skrev ett intyg att hon gav klartecken att det var ok att föda hemma under förutsättning att barnet kom spontant inom utsatt tid osv enligt kriterierna.

Navelsträngsprolaps kunde tex inte ens uppstå när barnet var fixerat såsom vårt barn var, fick vi veta. Det kan bara hända om barnet är rörligt eller ligger i säte - och sätesfödslar är en risk bör därför inte ske i hemmet. Stora blödningar har man olika benägenhet att drabbas av, och eftersom jag fött barn tidigare och inte alls blött kraftigt då så var den risken inget jag borde oroa mig över egentligen, jag låg i den allra lägsta riskgruppen. Efteråt när jag läste min journal nu efteråt så ser jag att den uppskattade totala blödningen bara var 225 ml - gränsen för vad som räknas som kraftig blödning är 1000 ml. Det kändes nästan svindlade! Barnmorskorna har med sig två olika läkemedel de kan injicera om man blöder mycket, men det behövdes definitivt inte när vår dotter föddes.

Jag tror att rädslan inför hemförlossningar i Sverige mycket är rädslan för det okända. Sverige är det land i Västeuropa där hemfödslar är mest ovanligt tror jag, näst efter Finland! Det blir något läskigt och främmande som de flesta inte känner till något om. De flesta svenskar har blivit överraskade när jag berättat att Irmeli föddes hemma eller när vi planerade för en hemfödsel. Men min morbror som bor i Tyskland sedan 30 år blev väldigt förvånad först när jag berättade hur få det är i Sverige som föder hemma. I Tyskland föds visserligen de flesta barn också på sjukhus, men hemfödsel är ändå ett mer välkänt och vanligare förekommande alternativ.

Här har man i allmänhet en väldigt diffus bild av "vad som kunnat hända!" Och det dras likhetstecken mellan att välja bort sjukhus och att välja bort sjukvård. Men att välja att föda i hemmet handlar inte om att välja bort vare sig sjukhus eller sjukvården. Med två erfarna barnmorskor som är med hela tiden och inte har andra födslar i rummen intill att hinna med samtidigt så har man en god omvårdnad och patientsäkerhet. Dessutom har barnmorskorna en del mediciner och utrustning med sig. Nu blev ju ändå inte min födsel riktigt som jag hade hoppats och planerat eftersom det gick lite för fort. Min barnmorska kom fram först 5 minuter efter barnet, och det var inte riktigt lyckat. Men jag är ändå glad att det var jag som var hemma och hon som satt i bilen, hade jag stressat in till BB så hade jag nog fött i bilen på E4:an och det hade ju varit en riktig mardröm.

Ibland när jag har berättat om min hemfödsel så har andra svarat att de ändå är glada att det finns sjukvård och kejsarsnitt etc, annars hade de och barnen dött. Men det är ju jag också! Jag ser ingen motsättning däremellan. Tvärtom skulle jag säga att det är komplement, inte bara alternativ. Egentligen är det väl först när en god akutsjukvård finns som man kan våga välja att föda hemma med tillit och trygghet?

För det är ju inte alls ovanlig, och inte heller något misslyckande att man bestämmer sig för att åka in till sjukhuset om förlossningen drar ut på tiden, och barnmorskorna bedömer att de vill sätta i värkförstärkande dropp tex. Särskilt förstföderskor behöver oftare åka in för att värkarbetet inte går frammåt. Vid en sjukhusfödsel där det behövs snabba ingripanden så har det nästan alltid föregåtts av många timmars arbete, väntan och olika försök att få ut barnet, innan kejsarsnitt blir en sista utväg. Vid en planerad hemfödsel beslutar barnmorskorna om överflytt till förlossningsklinik vid minsta avvikelse. Sjukhuset är en stand by som de samarbetar med, och vid behov avslutas födseln på sjukhus istället. Man åker in vid tidiga avvikelser, långt innan läget hunnit bli kritiskt.

Så nej, de skulle inte ha dött om de valt att föda hemma - de skulle i vissa fall blivit avrådda från att föda hemma redan i förväg pga olika riskfaktorer, och i andra fall hade de blivit överflyttade till sjukhuset under födseln. I andra fall hade vissa komplikationer kanske aldrig ens tillstött? Eftersom förflyttningen är en risk i sig och kemisk smärtlindring ökar risken för komplikationer så tillstöter också komplikationer mer sällan vid hemfödslar än vid sjukhusfödslar. Vilket också är värt att väga in i sin riskbedömning.

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för det fina blogginlägget!
Fin blogg, hit kommer jag tillbaka :)
Mvh Charlotta (från artikeln på alltombarn.se)