onsdag, juli 15, 2009

I väntan på svininfluensan ...

Jag blev skitskraj när jag läste DN idag att det man fruktar mest är "andra vågen", att den muterar till en dödlig form OCH sen räknar upp pandemier som funkat exakt så! :-o Spanska sjukan tex!

Jag har just läst/lyssnat på en bok av Dennis Lehane om bl a Spanska sjukan i Boston runt 1:a världskriget, så det skrämde upp mig rejält. Jag längtar efter vaccinet!

Appropå det är Lehane min nya favorit! :-) Konstigt att jag inte läst honom tidigare - fast bra för det var ju roligt att upptäcka honom nu! Tyvärr är jag redan inne på den sista jag hittat på svenska nu, Mystic River/Rött regn. Också riktigt bra hittills.

Jag såg allsången igår - ja ni ser, Medelsvensson trots allt - och kände mig lite träffad av Marcus Birros släng åt hatande bloggare - himla bra var han förövrigt! Jag kanske skulle skriva mer om vad jag älskar, inte bara när det är något jag retat mig på. :-)

Ljudböcker är en passion jag har, jag är lätt beroende! Allt blir så mycket roligare med en bra ljudbok när man diskar, bakar, tvättar, promenerar, åker tåg ...

tisdag, juli 14, 2009

Så varför är jag nu egentligen så kritisk till napp?

Jag hör till de som är lite kritisk till napp.

Jag ser det som substitut som ammade barn egentligen inte behöver - eller som Tomas Ljungberg skrev ungefär - att den utbredda användningen av övergångsobjekt och sugsubstitut i vår del av världen är ett tecken på att barn inte fått så mycket av det de behöver mest - sina föräldrar! Provocerande kanske, men mycket tänkvärt. Det var som en väckarklocka när jag läste hans lilla häfte första gången.

Visst kan jag se att det kan fylla funktioner i vissa lägen också - jag är ingen fundamentalist även om jag har också en alternativ sida under min Medelsvensson fasad. ;-) Det verkar klart vettigt att ge napp för att få en lugn stund om man som min vänninna har fött 3 barn på tre år, ingen i familjen mår ju bättre av att man bränner ut sig totalt!

Men jag fick mig en tankeställare när min äldsta flicka var bebis och jag läste om en kanadensisk studie om tröst där de lottat vilka barn som skulle få napp och vilka som inte fick det. Det något överraskande resultatet blev att den grupp som hade napp under de första 6 månaderna skrek förvånansvärt mycket längre tid per dygn än den grupp inte fått napp utan enbart tröstades på andra sätt. Efter 6 månader var det ingen större skillnad mellan grupperna.

Nappens grundläggande funktion skulle jag vilja säga är just att dra ut på tiden mellan amningarna. Det rimmar lite illa med begreppet "fri amning". Jag tycker att man ska ta med det i beräkningen och göra ett medvetet val om man vill ge napp eller inte ge napp. Idag är napp mycket av ett tillbehör som man liksom "ska ha". Är amning inte så viktigt för mamman är det nog skönt att ge napp, och inget fel i det i sig!

För mig var napp något jag gav för att amningen fungerade dåligt, var smärtsam och det var en lättnad att min bebis kunde nöja sig med nappen när bröstvårtorna var såriga. Men med nappen fungerade amningen ännu sämre. Hon ammades för sällan, var för "snäll" och nöjde sig med nappen när hon hade behövt mer mjölk. Efter ett par dagar upptäckte vi att hon rasat flera hundra gram i vikt, och det var en otäck upplevelse. Därefter följde flera veckors kämpade att få en fungerande helamning trots allt, men när det äntligen fungerade var jag så trött att jag ville ge napp ändå, fast med större försiktighet den här gången.

Jag kände efter det att jag inte ville ge napp till nästa barn, och även om det var lite ovant att klara sig utan napp i början så kändes det självklart med tiden. Som jag känner det så skulle jag ge Irmeli napp nu så är det enbart för att slippa ge bröstet och för att slippa ha henne i famnen, och det känns liksom i grunden fel för mig. För ammar jag eller bär jag, eller bara tar upp henne så blir hon ju så nöjd. Möjligen skulle jag ge det i bilen.

När mitt första barn väl vant sig vid napp kunde hon inte somna utan. Det blev jättesvårt att sluta med och lite ångestladdat. Hon var över 6 år innan hon äntligen klarade att somna utan nappen! Vi försökte många gånger, men det kändes fel att hon blev så ledsen och stressad när hon inte alls klarade att somna och timmarna bara gick. Efter att ha diskuterat det med hennes tandläkare som konstaterade att det inte fanns någon påverkan på bettet så lät vi henne ha nappen kvar vid insomnandet och ryckte den så fort hon sov. Lillasyrran som är 2 år yngre slutade amma självmant utan några substitut alls medan storasyster fortfarande hade napp. Då bestämde jag mig för att inte ge napp till nya babyn heller, trots att det känts praktiskt med napp ibland också.

Jag kan känna att det är en frihet att slippa napparna. Kanske är jag för idealistisk ibland, och jag kan tänka i vissa ögonblick att jag gör det för svårt för mig. Delvis är det att jag är rädd att det ska störa amningen, men det är nog också någonting lite mer "civilisationskritiskt" kanske som jag har svårare att sätta ord på. Att det inte är ursprungligt. Vilket mycket annat inte heller är förstås i vår högteknologiska värld! Ta bara alla elektronikprylar jag ändå gillar. Men det här är så direkt i samspelet mellan mig och babyn ändå.

Och jämför jag med Juni som haft napp länge och Tindra som aldrig haft det blir det också tydligt att vi svarat på olika sätt på deras signaler - Juni fick napp för att inte gråta i vagnen, medan Tindra togs upp i stället om hon grät i vagn och bars i sele eller sjal, så blev hon nöjd. Jag trivdes väl aldrig riktigt med att Juni hade napp. I lägen när jag hade för vana att ge Juni napp var Tindra nöjd ändå, dessutom var Juni knappast särskilt nöjd med napp i bilen heller när jag tänker efter. Jag fick ha 6-8 nappar som jag ploppade in en efter en, för hon spottade ändå ut dem och skrek efter en stund, så det funkade knappast egentligen. Jag tror att det mer blir en vana, och samtidigt kan jag se i efterhand att amningsfrekvensen och amningslängden skilde sig åt ganska mycket, även om det gick bra också att både amma och använda napp.

Kort om napp vs tumme

Jag tänkte utveckla lite mer varför jag är i grunden ganska negativ till napp. Har inte riktigt hunnit med. :-) Men mitt äldsta barn hade napp länge, så jag har det också i bagaget, på både gott och ont. Jag ser dels tumsugande som ett tecken på att barnet ammas för lite eller sällan, vilket kanske är ett annat sätt man kan se det på? Att valet inte står mellan napp eller tumme, utan frågan är om barn som ammas verkligen behöver eller ens bör ha sugsubstitut.



Fast samtidigt ser jag fingrar som mer positivt än napp eftersom barnet styr det mer själv, napp är den vuxnes val. Nappen "fastnar" lätt också, medan tumme/fingrar behövs till annat i leken och inte lika lätt blir som en propp som sitter kvar där mer än barnet behöver. Men i grunden är själva tröst/sug beteendet i sig ett tecken på en brist skulle jag kanske ta mod till mig och säga.



Min bebis kan suga på fingrarna för att jag inte hinner med henne tillräckligt bra ibland, och det är inte något positivt. Får hon vara i famnen eller får bröstet så har hon inte det beteendet alls på samma sätt.



PSD studier som föreslår att napp skyddar är gjorda i länder med låg amningsfrekvens där det är vanligt att barnen sover mer ensamma än i Sverige, tex USA. Jag ser inte att de är riktigt tillämpbara här, fri amning fyller samma funktion mer effektivt. Faktum är att amning är det enda som tydligt bevisats skydda mot PSD, och att då glesa ut amningen med napp verkar kontraproduktivt i mina ögon.



En tysk studie nyligen visade att helamning till och med halverar(!) risken för plötslig spädbarns död! Jag upplever napp som en mer tveksam faktor när det gäller hur napp skyddar mot PSD för ammade barn, även om det kan minska risken för ersättningsuppfödda barn som sover i eget rum.