tisdag, juli 14, 2009

Kort om napp vs tumme

Jag tänkte utveckla lite mer varför jag är i grunden ganska negativ till napp. Har inte riktigt hunnit med. :-) Men mitt äldsta barn hade napp länge, så jag har det också i bagaget, på både gott och ont. Jag ser dels tumsugande som ett tecken på att barnet ammas för lite eller sällan, vilket kanske är ett annat sätt man kan se det på? Att valet inte står mellan napp eller tumme, utan frågan är om barn som ammas verkligen behöver eller ens bör ha sugsubstitut.



Fast samtidigt ser jag fingrar som mer positivt än napp eftersom barnet styr det mer själv, napp är den vuxnes val. Nappen "fastnar" lätt också, medan tumme/fingrar behövs till annat i leken och inte lika lätt blir som en propp som sitter kvar där mer än barnet behöver. Men i grunden är själva tröst/sug beteendet i sig ett tecken på en brist skulle jag kanske ta mod till mig och säga.



Min bebis kan suga på fingrarna för att jag inte hinner med henne tillräckligt bra ibland, och det är inte något positivt. Får hon vara i famnen eller får bröstet så har hon inte det beteendet alls på samma sätt.



PSD studier som föreslår att napp skyddar är gjorda i länder med låg amningsfrekvens där det är vanligt att barnen sover mer ensamma än i Sverige, tex USA. Jag ser inte att de är riktigt tillämpbara här, fri amning fyller samma funktion mer effektivt. Faktum är att amning är det enda som tydligt bevisats skydda mot PSD, och att då glesa ut amningen med napp verkar kontraproduktivt i mina ögon.



En tysk studie nyligen visade att helamning till och med halverar(!) risken för plötslig spädbarns död! Jag upplever napp som en mer tveksam faktor när det gäller hur napp skyddar mot PSD för ammade barn, även om det kan minska risken för ersättningsuppfödda barn som sover i eget rum.

4 kommentarer:

Lis sa...

Det var intressant att höra dina tankar kring detta. Men jag kan upplever själv inte att nappen hindrar fri amning i vårt fall. Dottern äter ibland en gång i timmen, ibland varannan, ibland var tredje osv. Och jag upplever att nappen och bröstet har olika funktion för min dotter. Ibland när hon sitter och suger på fingrarna eller nappen har jag lagt henne till bröstet fast jag misstänkt att hon inte varit hungrig för att hon varit relativt nymatad. Och mycket riktigt så vill hon inte ligga vid bröstet och sutta, men suttar gärna på sina fingrar eller nappen. Kanske kan det vara den anledningen att hon faktiskt inte vill ha mjölk och att jag har väldigt gott om det?!

Cecilia sa...

Ja, det ju tex kan vara så att det kommer för mycket mjölk ändå om hon bara vill snuttsuga (non-nutritive suckling). Det låter absolut som en kvalificerad gissning! :-) Jo, jag tycker iofs också att det gått bra i stort sett att växla mellan napp och amning, bortsett från den första månaden med min äldsta. Fast jag ser i efterhand att mellanflickan ammades längre och oftare. Både fördelar och nackdelar kanske med det kände jag.

Men jag kom på mig med att det var väldigt lätt att ge nappen när hon egentligen inte behövde det, eller jag lika gärna kunnat amma fastän jag försökte tänka mig för och vara lite restriktiv med nappsugandet. Å andra sidan accepterade hon ju inte nappen jämt om hon verkligen ville amma. Även när jag önskat att hon verkligen gjort det, som mitt under vår bröllopsmiddag tex. *s*

Madelene sa...

Jag försökte ge min dotter (nu snart 4 år) napp när hon var ett par veckor gammal och nyss ammad, tyckte att hon borde vara nöjd då. Hon kväljde och lät som om hon skulle kräkas och när jag provat några gånger med samma resultat kunde jag inte med att proppa in en plastgrej i munnen på henne för att hon skulle somna eller vara tyst, det kändes mycket starkt. Hon helammade sedan länge, och sonen som nu är 14 månader har aldrig ens fått prova napp, det blev närhet och mycket ammande direkt och han känns så trygg och glad. Tilläggas bör att dottern aldrig har tytt sig till en nalle eller snutte, trots flertalet erbjudanden. Hon har tittat frågande på mig och sagt, jag vill ha famnen! :-)

Anonym sa...

Jag håller med dig till viss del och till viss del så har jag andra erfarenheter.
Min första dotter ville inte ha napp, struntade i tummen och snuttade istället på sin tunga när hon sov. Väldigt gulligt. Hon helammade och ibland så snuttade hon lite vid bröstet också. Hon vägrade ta flaska även om det var bröstmjölk i den och välling fick senare intas i pipmugg. Jag tycker det är skönt att hon inte ville ha napp eller tumme.

Dotter nr 2 som nu är 3 månader hittade sin tumme och ibörjan var det som du säger.
Tummen åkte in när hon var hungrig eller kände sig ensam. Då var det ammning eller närhet som hjälpte. Och jag tyckte det var lätt att tolka henne. Gillade inte att tummen åkte in men det var hennes sätt att "trösta sig".
Nu har det blivit värre. Hon gillar verkligen sin tumme.
Jag kan ta upp henne i famnen och hon vill ändå ha in sin tumme och gosa i famnen. Eller så försöker jag amma henne och hon spottar ut tutten för hon är mätt och in åker tummen istället och så ligger hon och gosar i famnen.
Så vissa barn har ett sugbehov över matningen och eftersom det kommer mjölk ur brösten så ratar hon dem som napp och tar tummen istället.

Men det är som du säger. Många låter bebisen ligga själv när den faktiskt ger signaler om att vara hungrig eller vilja ha närhet.
Nu har jag fått krypa till korset och låta henne suga tumme i min famn, i bärsjalen eller vid bröstet.
Hennes Gudmor berättade också att hon hade ett intensivt "kärleksförhållande" med sin tumme tills hon var 6 år. Nu hoppas jag att min guldklimp tänker sluta tidigare.
mvh Karin
och tack för en bra blogg