fredag, augusti 21, 2009

The Constant Gardener

visades på SVT häromkvällen.

Det fick mig att tänka på de amningsberättelser i litteraturen som Amningsbloggen har lyft fram i sommar.

The Constant Gardener innehåller den starkaste och mest rörande bild av amning jag sett i en film. Rachel Weisz karaktär har just förlorat sitt eget barn. Hon sitter trött men samlad, i en säng på ett slitet afrikanskt sjukhus och ammar en nyfödd svart bebis.

Det är en kärlekshandling som krossar flera tabun. Att amma en annan kvinnas barn, och dessutom ett barn med annan hudfärg.

Det är vackert och outsägligt sorgligt.

Inga kommentarer: