fredag, september 25, 2009

Sura blickar, ett hjärnspöke?

Som nybliven mamma kan man ofta känna sig lite utsatt. Många mammor vittnar om folks som lägger sig i, kommer med ifrågasättande kommentarer och man kan känna sig utstirrad på stan. Visst förekommer det verkligen också! Jag har själv fått råd jag inte bett om och alla välmenta tankar ska man ändå inte kläcka ur sig.

Men jag satt häromdagen och funderade över att så många mammor som matar med flaska upplever att folk stirrar fördömande på dem. Vi har ju trots allt en norm i Sverige där de flesta ammar de första månaderna, och avvänjer under det andra halvåret. Ger man flaska i början liksom när man ammar längre än 1 år, så bryter man mot normen och det är lätt att känna sig utstirrad och ifrågasatt.

Dessutom har jag upplevt att det blivit mindre accepterat att amma öppet på stan numera jämfört med hur klimatet var när jag fick mitt första barn för 7 år sedan. Då såg man så gott som aldrig någon som ammade med en filt över barnets huvud, amning var inte konstigt som hymlades med, men idag har kraven på diskretion blivit lätt överdrivna. Det räcker inte med att vara normalt diskret när man lägger barnet till bröstet, helst ska man ha burka på sig när man ammar eller gå undan.

Jag satt hur som helst och ammade min 8 månaders bebis på Waynes coffee och läste tidningen, och funderade på det där. Jag tyckte att en kvinna stirrade lite surt och undrade om hon tyckte att jag ammade alltför öppet eller något. Just som kvinnan går förbi mitt bord för att hämta något är bebisen nöjd, jag stänger tröjan och min bebis ler stort och lyckligt och börjar studsa lite upp och ned i famnen.

Då ler kvinnan också stort och säger "Åh, vilken glad bebis! Men vad glad och mätt du blev när du fick lite mat!"

En vän till mig sa en gång att en bebis är som en storbilds-tv. De drar blickarna till sig. Finns det en bebis i rummet så kan man inte låta bli att titta på den.

Ibland ligger det inte alls något sur tanke bakom blickarna. Man blir nog helt enkelt lite utstirrad när man har en liten bebis i famnen. Det behöver inte ha något med vare sig flaskan eller bröstet att göra, folk kan nog ofta helt enkelt inte låta bli att titta när de ser en bebis.

3 kommentarer:

Josefine Tureson sa...

Man kanske "ser det man vill se" som nybliven mamma? Man tror att folk stirrar argt på en för att man är rädd att de ska göra det.

Jag var på ICA igår och min två månader gamla bebis började skrika i högan sky. En ur personalen kom och frågade om flickan var hungrig och om jag isf ville sitta i deras personalrum och amma. Jag tänkte genast att hon vill minimera risken att jag sätter mig ner och ammar i affären - men hon (kanske) ville vara trevlig och tänkte kanske att jag är rädd för att amma offentligt, så då erbjuder hon mig ett undanskymt ställe att sitta på i lugn och ro och amma.

Heidi sa...

Ja, jag har också funderat på det där. När jag fick mitt första barn 7 år sedan var jag totalt omedveten om att någon skulle kunna motsätta sig offentlig amning! Nu med andra barnet är jag alltför medveten, men har också varit med om liknande att det kanske mer varit jag som trott, men visst händer det att människor har lite tolerans också förstås..

Marit sa...

Väldigt klokt! Jag tror inte heller att alla de "sura" blickarna verkligen är sura. Den enda kommentar jag själv fått när jag ammade et barn på över året öppet var positiv.
Underbar liknelse med storbildsteven.