Inlägg
På DNs ledarsida idag 29 december skriver Hanne Kjöller om de "totalitära amningsideologierna" med anledning av Ekots inslag om den stadigt sjunkande amningsstatistiken.
Artikeln som fått henne att reagera finns på Sveriges Radios sida under rubriken "Kvinnor avstår från amning mot sin vilja". Hanne Kjöller anser att detta endast är ett problem i ”amningsideologernas värld”. Eftersom det finns bröstmjölksersättning att köpa och rent vatten att blanda ut den med så är amningen inte viktig, argumenterar hon. Poängen i Ekots rapportering som Kjöller helt verkar förbise är att den minskade amningsförekomsten innebär en minskad valfrihet, att allt färre kvinnor lyckas amma i den omfattning de själva önskar.
När man har frågat mammor hur de vill göra med amningen så har ca 80 % uppgett att de vill amma helt i 4-6 månader, dvs enbart bröstmjölk utan tillägg. Men det är långt ifrån så många som velat det som verkligen helammar i 4-6 månader. Andelen som helammar vid 4 månader har sjunkit till endast 56 % 2007 från 69 % 1998. Hur kan Kjöller anse att en så kraftig minskning är "tämligen ointressant"?
Vore det inte intressant att undersöka orsakerna till minskningen, istället för att avfärda kvinnors vilja att amma som något oviktigt? Var finns de ökade hindren som försvårar amningen för nyblivna mammor idag? Vad är vårdens och samhällets ansvar i detta? Kan det göras mer för att stötta mammor på det sätt de behöver för att kunna få den positiva amningsupplevelse som de hoppades på under graviditeten? Jag är övertygad om att det finns mycket som kan förbättras.
Man skulle kunna börja med att återinföra Amningsvänliga sjukhus projektet i Sverige.1992 bildade Socialstyrelsen en nationell kommitté och en expertgrupp för att genomföra Amningsvänliga sjukhus i Sverige enligt förebild från WHO och UNICEF (Baby-friendly Hospital Initiative). Under några år skedde utbildningar av personal och utvärderingar av sjukhus för att arbeta utifrån ”Tio steg för en lyckad amning”. Syftet med initiativet är att amningsarbetet ska baseras på amningsvänliga rutiner på förlossning och BB för att främja och stödja amning.
Att arbeta med de Tio stegen som grund är något som ständigt måste kvalitetssäkras. 2003 upphörde återcertifieringen och sedan det året har antalet helammade barn vid 4 månader sjunkit med över 11 procentenheter. Det finns skäl att anta att mycket återgår till det gamla när amningsvänliga vårdrutiner inte längre följs upp.
Gotland är ett län där amningsstatistiken ligger långt över riksgenomsnittet. Där är helamningen fortfarande i nivå med rikstoppen från 1998, 68 % av 4 månadersbebisarna ammades exklusivt på Gotland 2007. Vid 6 månader helammas dubbelt så många gotländska barn jämfört med genomsnittet i landet. Vad kan det bero på? Enligt en artikel i tidningen Amningsnytt 4/09 har nästan alla BVC sköterskor på Gotland har gått kursen i amning och bröstmjölk vid Uppsala Universitet. Dessutom har Gotland en egen amningsstrategi. När kvinnor som vill amma får ett mer kvalificerat amningsstöd ökar chanserna att lyckas med amningen.
Hanne Kjöller utgår från det felaktiga antagandet att mammor får sova mer om amningen kompletteras med en flaska ersättning till natten. Det är dock en föreställning som saknar vetenskapligt stöd. Enligt en norsk studie från 2009 sover mammor som helammar lika bra som mammor som enbart flaskmatar. Kvinnor som ammar delvis och kompletterar med ersättning sov tvärtemot vad Kjöllers antagande faktiskt markant sämre än andra. Det gick dock inte att utläsa av studien vad detta beror på.
Det finns dessutom forskning som visar att exklusiv amning är fördelaktig även för barn i i-länder, så det är inte bara av solidaritet mot u-länder som man rekommenderar matintroduktion först vid 6 månader. Dessutom har amning andra fördelar som att det är billigt och mer miljövänligt än bröstmjölksersättning. Kjöller hänvisar till att barnläkaren Hugo Lagercrantz inte ser några skäl till att helamma efter 4 månader ålder, trots att hans specialistkompetens inte ligger inom just amningsforskningen. Men egentligen behövs inga nyttoargument. Räcker det inte som skäl att mamman vill amma?
Först när de som vill amma får den hjälp de behöver kan man börja tala om en verklig valfrihet att amma om man vill, och att inte amma om man inte vill.
