måndag, januari 18, 2010

Att strö salt i såren

Det är svårt ibland att dels våga stå upp för att amning är värt att skydda, att det är värdefullt och meningsfullt att satsa tid, kraft och pengar på amningsstöd och att amning faktiskt spelar roll i I-länder som Sverige likaväl som i mer utsatta delar av världen. Det kan kännas som att det krockar med att stötta varje enskild mamma i hennes personliga val och att amning inte alltid är det bästa alternativet i varje situation. När man i ena andetaget hävdar amningens överlägsenhet och i nästa backar upp en mamma att lägga ned amningen istället, så kan det kännas som att man strör salt i såren genom att "lobba" för amning på en folkhälsonivå.

Men jag tror att verkligheten är just så komplex. Amning kan vara jättesvårt och det är inte alltid det fungerar. Visst kan det kännas som en tröst när man inte har ammat själv att höra att amning är meningslöst ur ett hälsoperspektiv, men jag tror ändå att det är fel väg att gå för att stötta mammor som sörjer en utebliven amning.

Det sitter inte i vare sig brösten eller mjölken att vara en bra mamma! Det tror jag är mycket viktigare att trycka på!

En varm, närvarande, omtänksam och kärleksfull mamma kan man vara lika mycket utan att amma! En av mina bästa vänner, som är en av de mest varma och engagerade mammor jag känner och dessutom är gudmor till min yngsta, har lagt ned amningen tidigt och gentemot vänner som inte ammat likaväl som i en rådgivningssituation så är det ju självklart att jag inte "lobbar" för amning på det här rättframma sättet som jag kan göra mer i en debatt. Och när jag skriver om amning här är det givetvis inte heller med avsikt att strö salt i oläkta sår. Amning är inte alltid ens ett möjligt val och det måste man också vara lyhörd för och vara varsam i sina kommentarer. Men visst förstår jag att det är lätt att såra ändå. Särskilt när man som nybliven mamma ofta kan vara ganska skör. Jag har ju själv befunnit mig där, gråtit över den trasslande amningen och känt mig misslyckad och besviken. Det är en jobbig plats att befinna sig på och jag är ledsen om jag sårar andra i den situationen.

Men problemet jag irriterar mig på, och som inte försvinner bara för att jag tittar åt andra hållet, är att det cirkulerar så mycket myter, okunskap och felaktiga föreställningar när det gäller amning. Allt detta medverkar också till att försvåra för kvinnor som vill amma att få amningen att fungera. Jag tycker att det är upprörande när personer som tex Agnes Wold och Hugo Lagercrantz medverkar aktivt till att sprida ogenomtänkta och ofta direkt felaktiga påståenden om ämnen som ligger utanför deras eget kompetensområde och särskilt när de ger det extra tyngd genom att vifta med en doktorshatt. Det anser jag är djupt problematiskt.

På vilket sätt hjälper det egentligen någon med dålig information och mytbildning? Men visst, allt står och faller ju intemed amningen. Arv och miljö är också viktiga faktorer. Jag tror att många känner igen sig i min erfarenhet att första barnet inte varit sjuk så ofta, medan andra barnet exponeras för alla baciller som storasyskonet kommer hem med från dagis och kompisar. Det är först när man jämför stora grupper med flera hundra barn som statistiska skillnader blir tydliga. Och den stora mängden forskning som finns tycker jag är osakligt att lättvindigt avfärda.

2 kommentarer:

Anna sa...

Snacka om att det moderna samhället har rört till det med amningen... (därmed inte sagt att det överallt och jämt var bättre förr). Läkarvetenskapen verkar ha drivits av en vilja till att kontrollera mamma-bebis-amning-relationen under 1900-talet, tycks det mig. Och då utan vetenskapligt stöd, det handlade väl snarast om att förmedla borgerliga, moderna värderingar till folket.

Det tråkiga är att det liksom hänger kvar!Ammande mammor kanske är för biologiskt slaskiga för en del, och då måste man i kraft av sitt ämbete uttala sig,även om man inte har helkoll på området.

Jag tycker också att det är så himla olyckligt att det har blivit feministiskt och jämställt att inte amma/kritisera amning. Det verkligt feministiska för mig är att kritisera det samhälle som är konstruerat för män,inte att anpassa sig till det.

Anonym sa...

När jag sa att du strör salt i såren menar jag inte att du har fel i det du säger bara att man måste ta det försiktigt när man gapar ut amningens fördelar och kritiserar ersättning. När man som mamma inte kan amma sitt barn hugger det i hjärtat varje gång någon kritiserar ersättning. Det kanske inte är menat så men när man propagerar för amning och påpekar alla dess hälsofördelar för barnet känns det för mig som inte kan amma som att det är kört för mitt barn. Synd där lille vän men din mamma kunde inte amma dig så nu kommer du få ett sjukt och jobbigt liv... Aj, det gör ont i mig om jag skall tänka så. Det går inte. Jag håller med dig om att det är tragiskt att fler slutar för tidigt med amningen men vad skall man göra när det inte går? Jag förlorade 2l blod vid min förlossning och hade tappat 18 kg när jag kom hem från BB (gick upp 13 kg under graviditeten). Min vikt fortsatte rakt neråt, hade ett järnvärde på 48, yr, grät, kräktes och svimmade. Jag fortsatte ändå amma, i 5 veckor sen gick det inte mer. I efterhand har jag i princip varje dag frågat mig själv om jag inte gav upp för tidigt.. Problemet var bara att när vi väl gett flaskan en gång (på råd från BVC) så var bröstet inte längre lika intressant vilket minskade produktionen ännu mer.. OM jag är arg på BVC sköterskan? Svar: JA! Jag hade behövt mer stöd och hjälp och förklaring till hur amning egentligen fungerar.. att kanske om jag orkat fortsätta ett tag till hade vi fått igång produktionen.. men men.. gjort är gjort och mitt barn lever, växer och mår bra. Du har självklart rätt skriva vad du vill..men jag måste kommentera för jag blir ändå upprörd. Det finns andra saker som påverkar barnen också.. gener, arv, miljö, födelsevikt etc... Ingen vet hur framtiden blir för våra barn men så länge de har en mamma som gör allt för dem så är chansen större att de klarar sig bra!