onsdag, januari 06, 2010

Debatten i DN fortsätter

Detta inlägg är tidigare publicerat i Amningsbloggen.

I söndagens Dagens Nyheter fanns det med en replik från Marit Olanders på Hanne Kjöllers inlägg om amning från den 29 december. Marit är amningsrådgivare och redaktör för tidningen Amningsnytt. Kjöller svarar bland annat att i "Marit Olanders värld kan kvinnor tydligen inte ändra sig".


Men Kjöller missar ju fortfarande poängen. Javisst ligger det något i det hon skriver. Det kan inte dras hur långtgående slutsatser som helst utifrån vad kvinnor tänkt under graviditeten. När man väl fått sitt barn så är det säkert alltid ett antal som upptäcker att de inte trivs med att amma, trots att de tänkt att amma i förväg. Kanske har de heller inte varit riktigt motiverade för egen del att amma, utan vad de har velat har kanske handlat till viss del om att de känner att de "borde" försöka amma mer av plikt för att det är hälsosamt.

Men poängen i det som Kjöller först reagerade på i Ekot är ju fortfarande samma fråga:

Varför har det ökat så mycket på senare år? Är det nu plötsligt bara 56 % som trivs med amningen när det några år tidigare var 69%. Är det inte en anmärkningsvärt stor förändring?!

Handlar alla de procenten bara om att inte längre ha lust att helamma? Jag tror ju inte det.

Det är så naivt att fråga "vem hindrar dem?" Varför inte fråga sig VAD som hindrar dem att få amningen att fungera? Kanske får man faktiskt inte den hjälp man skulle behöva för att kunna amma? Eller för att kunna amma utan smärta! Amning är ju faktiskt ganska svårt ibland!

2 kommentarer:

Drottningen sa...

Jag kan förstås bara uttala mig utifårn min egen sits. Min tanke var att helamma min son i sex månader. Det jag inte hade räknat med och som ingen talade om var att det faktiskt inte är så konstigt om det gör ont de första dagarna eller om man får blåsor på tidigare oammade bröstvårtor. Tänker man efter så är det ju självklart med tanke vilken stor "nötning" de plötsligt utsätts för.

På bvc möttes jag av förvåning när jag sa att jag helammade ("man kan ju ge ersättning annars, det går också bra")och vid prick fyra månaders ålder så började de prata om smakportioner och gröt. Där blev jag istället förvånad, och när jag sa att jag hade tänkt helamma i sex månader fick jag svaret att man måste vara beredd att ändra sig.

Ja, självklart, men sonen har växt bra hela tiden, amningen har funkat bra och vi har varit nöjda med det så jag fattade aldrig grejen.

Det jag vill komma till är att om det här är vanligt så är det inte så konstigt att dels många tror att de inte kan amma alls och de som ändå gör det lägger av efter fyra månader för att bvc eller någon annan förståsigpåare säger att man måste ge smakisar.

Ska jag vara ärlig så trodde jag nästan att jag skulle mötas av applåder när jag ville och kunde amma, inte "man måste kunna ändra sig" och förvåning.

Camilla sa...

Hej hej,
Snubblade in på din blogg för första gången idag!
Du har verkligen en fin blogg som jag med intresse kommer följa!

Hoppas att våra vägar möts via våra bloggar under 20HUNDRA10

Må så gott och god fortsättning på det nya året

Mvh Camilla, En mammas dagbok