När en baby börjar gå ...

... vill de bara hålla på, heter det i sången. Mini-Irmelini är inte lika övertygad, hon tycker att knä och fot-hasnings tekniken går fortare och håller fast vid den. Hon har börjat gå lite grann den sista månaden, men för det mesta sätter hon sig ned och kryp-hasar istället. Hon har en jätterolig stil som går fort - "spring som en gorilla!" Vänster ben blir jättesmutsigt, medan höger förblir rent. Hon började som en rumphasare, men har vidareutvecklat stilen och är snabb som en... tja, gorilla kanske? Mina stora tjejer gick vid 11 respektive 10 månader, så det är en ny erfarenhet nu med en 15 månaders som är nöjd med att sitta i vagnen och hellre kryper. Jag är inte orolig eller så, men det gör mer att jag ser henne nog som yngre än hon är. Nu ska jag börja jobba om drygt en månad och jag börjar få lite separationsångest. Eller stryk "lite" förresten. Men hon ska vara hemma med sin pappa året ut, så allvaret med dagis ligger fortfarande långt bort i framtiden. Men jag trodde att vi skulle gått till lekparken och grävt den här våren, och njutit av våren på uteplatsen. Istället har vi varit sjuka som aldrig förr, och vinter har varit lång och snörik. Vi har haft en lavin från taket här. Vår uteplats klarade sig bra under snömassorna, men grannens tak över altanen störtade in. Andra har fått slänga kraschade utemöbler. Tur att vi ställt in grillen i förrådet!

Vi började med magsjuka vid Lucia och slutade med magsjuka i påskhelgen. Däremellan har hosta och feber gått var på varv i familjen. 5-åringen har aldrig varit sjuk så här ofta tidigare i sitt liv, det har varit helt otroligt! Det var inte riktigt såhär jag drömt om att ledigheten skulle bli. Och det är väl lite därför inte inspirationen till att blogga har infunnit sig. Eller orken kanske? Jag har mest slösurfat och förbättrat mitt Bejeweled Blitz rekord på Facebook- mycket beroende framkllande. :-) Men visst har lillan blivit stor ändå - hon säger några ord, vinkar och klappar i händerna och man ser att hon förstår mer och mer. Hon leker att hon pratar i telefon och "zappar" med fjärrkontrollen i riktning mot tv:n. Det är verkligen ett stort steg, riktig fantasilek!

När vi var på en uppskjuten 1 års kontroll - jo, vi var förstås sjuka, suck! - vid 13 månader hade hon planat en del i vikt på bvc kurvan. På ett sätt blev jag lite förvånad, eftersom hon gått upp så snabbt förut. Hon hade ju skurit upp genom motsvarande 3 kurvor från sin låga födelsevikt. Men matlusten har väl varit sådär när hon haft ett gäng förkylningar och falsk krupp 2 gånger i vinter. För att jämföra lite skrev jag ut de nya WHO kurvorna och prickade in där. Och plötsligt såg utplaningen inte alls oroväckande ut längre! Viktuppgången var visserligen aningen långsammare, men inte alls den källa till oro som BVC kurvan gav sken av. Något av en väckarklocka, det är hög tid att uppdatera kurvorna nu! Å andra sidan såg inte den snabba viktökningen de första månaderna lika imponerande ut på WHO-kurvan den heller... <