Inlägg
På kvällarna har vi åkt och badat med barnen eller bara slappat i soffan. Tisdagar och onsdag kvällar ser jag "So you think you can dance" - otroligt begåvade dansare och underhållning på hög nivå! Domarna är lite småirriterande emellanåt (läs Adam Shankman), dansare och koreografer gör mig helt fascinerad av beundran. Svårt att tro det idag när jag känner mig tjock och stel och gammal, men jag dansade faktiskt jazz- och showdans i 5 år. Vilket gör mig än mer häpen över den höga nivån på programmet. När jag var som bäst och gick den avancerade kursen var jag inte ens i närheten av att kunna drömma om att dansa på den nivån. Det är ren magi!
Se Adam Shankman gråta som ett barn när en av mina favoriter Billy Bell dansar! :-)
Tack för alla intressanta kommentarer och bra feedback! Jätteroligt att några hittat hit och se att det finns folk som läser.
Jag kände igen mig lite i din hälsning, "Anonym". Jag kände mig också mer ensam och som att jag gick mot strömmen när jag fick mitt första barn och det gick upp för mig att jag ofta inte höll med om alla "sanningar" som nämndes liksom i förbifarten i olika föräldragrupper. Det var en ganska ny och lite jobbig känsla för mig då. För mig har det varit väldigt skönt att hitta nya sammanhang och nya vänner där jag har känt mig mer hemma. Det kan vara bra att ha ett nätverk. Visst är alla olika och diskussionerna kan gå höga även i mer "alternativa grupper", men det känns ändå som att man har en gemensam bas. Man behöver inte förklara så mycket hela tiden. Man kan få gnälla lite över att barnet vaknat mer än normalt på natten utan att någon sätter kaffet i halsen om man fortfarande nattammar sin 2-åring. Ibland behöver man bara få prata av sig eller bli lite "klappad på".
Ju större barnen blir desto mer frågor och "problem" att lösa brular väl dyka upp i vardagen också. Då är det skönt att ha människor omkring sig som man kan fråga om råd och bolla sina funderingar med, som jag vet tänker i liknande banor. Till dig som bodde i Dalarna vill jag passa på att tipsa om Amningshjälpen där som ett möjligt nätverk att engagera sig i om du tror att det kan vara något för dig. Jag var där på en kurs förra året och träffade otroligt trevliga människor!
Lilla Irmeli har nyss "fyllt" 1,5 år! Tänk vad tiden går, helt otroligt!
Första gången med tofsar!
Några av mina absoluta SYTYCD favoriter!
2 kommentarer:
Hej igen, anonym här igen!
Ja det är några få i ens närhet som delar ens tankar. Jag försöker att hålla mig till att ventilera med dem. För det är precis som du skriver, direkt man tar upp något som varit ansträngande en dag eller natt så hänvisar folk direkt till att jag fortfarande ammar, eller "borde hon inte lära sig att somna själv". Det är ju så frustrerande eftersom jag aldrig ifrågasäter någon annans sätt att vara förälder.
Det är et bra förslag att ta kontakt med exempelvis amningshjälpen för att hitta några med liknande grundvärderingar. Just nu känner jag mig dock nöjd efter att ha hittat din blogg, AP-forumet på FL och Skorpans sida. Har även hittat några i min befintliga bekanskapskrets efter att försikigt ha frågat dem lite om hur de ser på saken :).
Verkligen viktigt att bara få gnälla ibland faktiskt!
Skicka en kommentar