tisdag, februari 08, 2011

Debattartikel i Corren om möjlighet att föda hemma!

Tack för alla fina hälsningar! Vad roligt det är att se att någon läser och är intresserad! :-)

Idag finns en debattartikel och möjligheten att föda hemma i Östgöta Corren! Jätteroligt! Vi fick landstingsbidrag i Stockholm för hemförlossningen, det var väldigt praktiskt och kostade inte oss något extra.

Jag skulle vilja svara lite på en kommentar här :
Det var fantastiskt att läsa din förlossningsberättelse! Jag skulle nog vilja föda hemma nästa gång, men min man tycker att det känns för farligt. Första (och hittills enda) barnet är fött på sjukhus och jag tyckte att förlossningen gick bra men gillade verkligen inte BB. Vad skönt det skulle vara att redan vara hemma när allt är över...
Tack för att du delade med dig!



Tack själv! :-)

Jag tror att många män behöver en del övertalning, det kan nog ta tid för dem att landa i beslutet och förstå vad det innebär. De som faktiskt inte behöver ha ont och föda fram barnet tror jag har svårt att förstå! Och jag tror att det är viktigt att det är den som föder som får välja i slutändan! Att det är farligt är ju just bara en känsla, och det brukar lösa sig om de får mer information och får träffa en barnmorska och ställa alla sina frågor.

Min man var också tveksam och orolig för att grannarna skulle tycka att vi var knäppa, och jobbigt att berätta för släkt och vänner. Vi är ju rätt "medelsvenniga" av oss egentligen ;-) och det är jobbigt att sticka ut och bryta mot normer.

Det som vann över honom till slut var nog barnmorskans på mödravårdens tips "Äsch, säg bara att ni fött på KS när någon frågar!" *s* Det är ju faktiskt ingen som har med det att göra, eller hur?

Jag tycker att det var värt att kämpa lite extra för att få igenom min vilja efter mina behov, även om min man var lite svårövertalad först och sa att vi INTE skulle föda hemma. Det kändes jättejobbigt att han inte ville, men jag stod på mig och till slut fattade han att jag måste vara viktigare än vad grannarna tyckte. Men det tog tid! Vi diskuterade fram och tillbaka i flera månader. :-( Jag tror inte det är ovanligt att det är så, han ställde upp på det lite motvilligt först, lite orolig för att grannarna, släkt och vänner skulle tycka att vi var knäppa.

Men han accepterade att det måste få vara mitt beslut. När andra barnet föddes lyssnade jag för mycket på honom och var väldigt missnöjd sedan med hur det blev - stressigt och en negativ upplevelse - och jag kände att det var korkat av mig att låta den som inte skulle föda få välja. Det är ju inte helt logiskt egentligen, eller hur?

Men när beslutet väl var fattat sa han att det kändes bra ändå, men han behövde tid att landa i det. Man vill ju ha sin partners känslomässiga stöd också, inte bara att han ger med sig utan man vill ju att han ska tycka att det känns bra. Men som mamma börjar man nog bearbeta graviditet och födsel tidigare än pappan och det verkar vara en erfarenhet jag delar med många andra som fött hemma, att papporna ofta är mer tveksamma i början men kommer starkt på upploppet... När veckorna gick och det närmades sig dagen B som i bebis, var han mycket mer positiv. Även om han hade sagt tvär nej på sommaren. Som mamma har man nog ofta gjorde den långa resan flera år tidigare, det är ett beslut som mognat fram långt innan graviditeten och pappan stiger på tåget först när man börjar närma sig slutstationen.

När bebisen väl var född på natten sedan sa han att han tyckte att det hade varit jättebra med en hemförlossning! Det kändes så bra att få höra det!

Inga kommentarer: