tisdag, februari 15, 2011

Solsidan

Är det någon som såg Solsidan som handlade en del om amning förra veckan? Ett klipp hittar ni här.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det. Visst är programmet roligt men jag känner inte riktigt igen mig i den stereotypa bild av amningshets-Sverige som målades upp, och jag blev lite besviken. Visst var de konstiga råden man kan stöta på från vården där, men jag misstänker att det inte riktigt var så det var meningen att jag skulle reagera?

Mia Skäringers och Felix Herngrens karaktärer går på BVC och får ingen hjälp med amningen. Jag tänkte "så typiskt att BVC inte kan något om amning!", men undrar om det kanske inte var programmets intention? Jag anar att det var meningen att jag istället skulle ha tänkt att BVC är amningsfanatiska? Eller har jag bara förutfattade meningar nu?

På väggarna hänger affischer med uppmaningar att amma som knappast existerar i verkliga livet, men som nog ändå rätt väl illustrerar den känsla man får av omgivningens förväntningar på att man ska amma när man är en nybliven mamma som har problem med amningen. I de verkliga väntrum jag har sett på BVC brukar det istället finnas mer reklamprodukter från barnmatsförtagen, i form av pennor, Post it block med loggor från Semper eller Enfamil.

Mamman som har mjölkstockning blir först avfärdad med att “det brukar gå över”. När hon frågar vad hon ska göra ifall det inte går över, får hon det helskumma rådet att "jobba på med pumpen". Om mamman inte släpper ifrån sig mjölken till barnet så blir det väl ännu svårare att släppa mjölk till pumpen? Oxytocinspray vore väl bättre att skriva ut? Och att amma bort stockningen. Handmjölka i en varm dusch? Men lite tragikomiskt är det att se hur råd som “massera” får sitt eget liv och sprids med djungeltelegrafen utan att man får veta på vilket sätt det egentligen ska gå till: Lätta strykningar i riktning mot bröstvårtan!

Jag har iofs både råkat ut för rejäla mjölkstockningar med hög feber då man ligger med frossa under täcket, och mindre staser som mest givit lättare smärta obehag och oro, men jag tyckte ändå att det var en lite konstig bild av mjölkstockning. Inte helt trovärdig, oftast blir man väl mer sjuk? Ligger hemma och mår dåligt.

Problemet i Solsidan såg egentligen mer ut som en strejkande utdrivningsreflex tyckte jag, och hon verkade ju inte ha märkbart ont. Typiskt manliga manusförfattare, eller? Och varför pratade hon inte med sin mammagrupp? Det är väl där man kan få gnälla av sig lite, få tips och råd av varandra? Min erfarenhet är att mammor pratar en massa med varandra!

Dessutom undrar jag hur många i min generation som egentligen haft problem med amningsfanatiska svärmödrar? Vi 70-talister som själva i bästa fall har blivit ammade enligt 4 timmars schema, och sällan mer än 3 månader. Det vi brukar klaga mest över är väl att vi känner oss motarbetade, på mödrar och svärmödrar som anmärker på att vi ammar för ofta, för länge, och hävdar att det inte kan vara någon näring ”i det där blasket”.

Pappan som köper ersättning och ger utan att fråga mamman stämmer i så fall mer överrens med min bild av verkligheten. Pappan vill göra vad han kan komma på för att underlätta, även om det inte riktigt är den hjälp mamman hade önskat sig. Men jag kan inte låta bli att undra hur ont man skulle få om man i verkligheten sov 9 timmar utan att få amma när man har mjölkstockning? Vid närmare eftertanke vill jag inte ens veta det …

Men med ersättning blev mamman utvilad, barnet mätt och alla problem lösta. Har man hört den förr måntro? Och är det verkligen fullt så enkelt? Är ersättning svaret på allt? Möjligtvis löste det inte problemet med den jobbiga grannen, men inte långt därifrån.

Se hela avsnittet på:
http://www.tv4play.se/film_och_serier/solsidan

3 kommentarer:

Ingrid sa...

De verkar ha tagit upp ämnet rejält! Intressant att läsa. Jag vet ärligt talat inte hur amningsbilden i samhället ser ut nuförtiden.

Andrea sa...

Å andra sidan nämndes syskonamning utan någon särskild värdering alls i förra veckans avsnitt: en av mammorna i mammagruppen berättade att hon ammade 2,5-åringen OCH bebisen. De skvallriga "väninnorna" började förstås snacka skit så fort hon var utom hörhåll men Mia Skäringers karaktär uttryckte i alla fall att det är väl upp till var och en hur länge man ammar.

Cecilia sa...

Ja, jag såg det. :-) Jag tycker det avsnittet som helhelt var mycket roligare också. Mer träffsäkert, och lite av det där jämförande av hur försigkomna barnen känner jag nog igen, måste jag erkänna. Hmmm jag får nog delvis omvärdera att jag sa att mammor är jätteschysta, lite tävling att ha bästa barnet är det kanske trots allt på sina håll? Eller det finns väl folk till allt kanske, haha

Och det stämde (tyvärr? ) mer med min bild av verkligheten, att det finns folk som säger just den typen av skitsnack bakom ryggen på mammor som ammar längre.

Jag tycker nog att den här säsongen över lag varit väldigt ojämn, ett avsnitt upp, nästa ned.