torsdag, mars 31, 2011

Skräckrubriker

Bebisen dog - av bröstmjölk kan man läsa i Aftonbladet.

Av någon anledning ses bröstmjölk ofta som något lite farligt och riskabelt. Ett opålitligt sätt att föda upp sitt barn på.

Var det verkligen den livsfarliga bröstmjölken som dödade spädbarnet? Nej, läser man artikeln så framgår det att barnets - som dessutom var 11 månader, snart 1 år gammal med andra ord - föräldrar inte verkat riktigt förmögna att ta hand om barnet. De nekade barnet sjukvård när barnet var sjukt, de reagerade inte när barnet vägde extremt lite, bara 5,7 kilo.

Frågan är väl varför inte myndigheterna ingrep redan när barnets var 9 månader sjuk i bronkit och det upptäcktes på sjukhuset att barnet for illa? Det kunde också ha varit en vinkling på artikeln, en rubrik att smälla upp. Men nu valde man alltså istället bröstmjölken som den dödliga faktorn. Inte bristen på mat, bristen på sjukvård och att ingen slog larm.

Dessutom är skräckartikeln illustrerad med en nyfödd frisk och fin baby som ammas. Vad är kopplingen? Vad ger det för signaler?

Vad innebär det att barnet ammades "regelbundet"? Var 4:e timme? Var annan timme? Mer frekvent? Orkar ett så pass undernärt och sjukt barn ens suga effektivt?

Det finns många veganer som ammar sina barn utan problem. Vad vet man om den när familjens kost för övrigt, så de till att få i sig tillräckligt med proteiner och näring via andra ämnen än animaliska? Kanske var de lika oförmögna att ha god hand om sig själva liksom de var att ta hand om sitt barn?

Jag var nyligen på en diskussionskvällen på Mångkulturellt centrum i Botkyrka på temat "Amning till varje pris". Bara rubriken är ju lite hmm... vinklad?

Samhällsdebattören Carlos Rojas berättade om att när han fick tvillingar fick de information om hur man ger ersättning, mest för säkerhets skull för att de skulle vara säkra på att barnen blev mätta och gick upp bra i vikt. Han önskade att alla föräldrar skulle få lära sig det på BB, för att alla föräldrar borde få den tryggheten för att alla barn har rätt att kunna växa och må bra.

Tanken är ju välment, men det är så signifikant att han just ser ersättning som den säkra uppfödningen. Med ersättning kan man försäkra sig om att barnet går upp i vikt och mår bra, medan bröstmjölk ses om något osäkert och riskabel.

Jag tror att det desvärre är en mycket utbredd uppfattning. Det är inte en slump att Aftonbladet vinklar artikeln på det sätt som är valt, istället för att se bristen på mat, medicin och omvårdnad och i ett större perspektiv. Att myndigheterna inte ingrep redan nnär barnet var sjukt och undernärt och sjukhuset borde ha fått upp ögonen för faran nämns inte ens med ett kritiskt ord. Men 2 månader innan barnet avled borde någon haft chans att ingripa och rädda barnet. Det här är en tragedi som hade kunnat undvikas. Men bröstmjölken är kanske enklare att skylla på?

onsdag, mars 09, 2011

Rött stoft


"Evelyn har bett mig att baka lite till hennes stora tillställning i samlingssalen", sa Jackie. "Jag tänkte att jag skulle börja idag. Anna hjälper mig." Då såg Sandy att Anna också var där. Hon satt i ett hörn och ammade bebisen. Man kunde inte se exakt vad som pågick för hon hade en löst sittande jumper, men han kände sig ändå generad och märkte att han blev röd i ansiktet. Han vände sig bort.
"Som du ser" sa Anna, "är jag inte till stor hjälp för ögonblicket."
"Jag har sagt åt henne att hon borde ge barnet en flaska." Jackie började arbeta ihop en smörklimp och lite socker. "Då skulle han kunna börja sova på nätterna. Han är förmodligen utsvulten."

Ur "Rött stoft" av Anna Cleves

Även om det här är en engelsk författare så känner jag mycket mer igen mig i den här verkligheten än i t ex hur amningen skildrades i Solsidan för några veckor sedan. Hon skriver träffsäkert om amning, svärmödrar och generade killar som inte är vana att se någon amma.

Ann Cleeves kvartett om Shetlandsöarna är en liten deckarjuvel. Böckerna utspelar sig under varsin årstid under loppet av 2 år, varje bok är som ett litet nedslag i tiden på öarna. Man får följa en liten grupp människor med polisen Jimmy Perez i centrum. Miljön är fantastisk och personskildringen också skarp och nyanserad.

Den tredje boken "Rött stoft" utspelar sig under en vår på ön Whalsay där ett inslag i väven av händelser är en kvinna som får sitt första barn. Efter en komplicerad förlossning blir hon separerad från barnet det första dygnet och beskrivningen av hennes motstridiga känslor av lycka, overklighet, av att känna sig låst och samtidgt längta efter att få vara i fred med sitt barn är så knivskarp. Många kan nog känna igen sig i hur alla motstridiga känslor kan samsas om utrymmet. Det är en så omtumlande förändring i livet att få barn, den största omställning man går igenom och det kan ta tid att landa.

När barnmorskan hade gått satt Anna Clouston vid vardagsrumsfönstret och såg ut över vattnet. Hon hade James med sig och satt med honom liggande på längden i knäet. Det var ovanligt att hon var ensam med honom och hon kände det som om att han var en främling; hon kunde inte fatta att det var samma barn som hon hade burit i sin kropp i nio månader. Kanske berodde det på att de hade hade haft så lite tid för sig själva sedan de kom tillbaka till Whalsay från sjukhuset.


En fördel med att jobba på bibliotek är att man faktiskt hinner gå på biblioteket. ;-) Jag släpar med mig rejäla travar hem, som jag inte alltid hinner läsa.

Men när man inte hinner läsa själv är ljudböcker mitt heta tips! Visst händer det ibland att man tappar koncentrationen, men då är det bara att backa och lyssna om en bit. Jag slukar stora mängder, inte minst när jag var mammaledig då hann jag lyssna nästan hur mycket som helst. Jag lyssnar i bilen när jag kör till jobbet - och eftersom jag pendlar 8 mil om dagen så hinner jag en hel del på en vecka ändå.

Allt blir roligare med en bra ljudbok! Laga mat, tvätta, hänga tvätt, städa, vika tvätt, diska, promenera. Är det något som behöver censureras för små öron i närheten funkar Mp3 spelare bra.