onsdag, mars 09, 2011

Rött stoft


"Evelyn har bett mig att baka lite till hennes stora tillställning i samlingssalen", sa Jackie. "Jag tänkte att jag skulle börja idag. Anna hjälper mig." Då såg Sandy att Anna också var där. Hon satt i ett hörn och ammade bebisen. Man kunde inte se exakt vad som pågick för hon hade en löst sittande jumper, men han kände sig ändå generad och märkte att han blev röd i ansiktet. Han vände sig bort.
"Som du ser" sa Anna, "är jag inte till stor hjälp för ögonblicket."
"Jag har sagt åt henne att hon borde ge barnet en flaska." Jackie började arbeta ihop en smörklimp och lite socker. "Då skulle han kunna börja sova på nätterna. Han är förmodligen utsvulten."

Ur "Rött stoft" av Anna Cleves

Även om det här är en engelsk författare så känner jag mycket mer igen mig i den här verkligheten än i t ex hur amningen skildrades i Solsidan för några veckor sedan. Hon skriver träffsäkert om amning, svärmödrar och generade killar som inte är vana att se någon amma.

Ann Cleeves kvartett om Shetlandsöarna är en liten deckarjuvel. Böckerna utspelar sig under varsin årstid under loppet av 2 år, varje bok är som ett litet nedslag i tiden på öarna. Man får följa en liten grupp människor med polisen Jimmy Perez i centrum. Miljön är fantastisk och personskildringen också skarp och nyanserad.

Den tredje boken "Rött stoft" utspelar sig under en vår på ön Whalsay där ett inslag i väven av händelser är en kvinna som får sitt första barn. Efter en komplicerad förlossning blir hon separerad från barnet det första dygnet och beskrivningen av hennes motstridiga känslor av lycka, overklighet, av att känna sig låst och samtidgt längta efter att få vara i fred med sitt barn är så knivskarp. Många kan nog känna igen sig i hur alla motstridiga känslor kan samsas om utrymmet. Det är en så omtumlande förändring i livet att få barn, den största omställning man går igenom och det kan ta tid att landa.

När barnmorskan hade gått satt Anna Clouston vid vardagsrumsfönstret och såg ut över vattnet. Hon hade James med sig och satt med honom liggande på längden i knäet. Det var ovanligt att hon var ensam med honom och hon kände det som om att han var en främling; hon kunde inte fatta att det var samma barn som hon hade burit i sin kropp i nio månader. Kanske berodde det på att de hade hade haft så lite tid för sig själva sedan de kom tillbaka till Whalsay från sjukhuset.


En fördel med att jobba på bibliotek är att man faktiskt hinner gå på biblioteket. ;-) Jag släpar med mig rejäla travar hem, som jag inte alltid hinner läsa.

Men när man inte hinner läsa själv är ljudböcker mitt heta tips! Visst händer det ibland att man tappar koncentrationen, men då är det bara att backa och lyssna om en bit. Jag slukar stora mängder, inte minst när jag var mammaledig då hann jag lyssna nästan hur mycket som helst. Jag lyssnar i bilen när jag kör till jobbet - och eftersom jag pendlar 8 mil om dagen så hinner jag en hel del på en vecka ändå.

Allt blir roligare med en bra ljudbok! Laga mat, tvätta, hänga tvätt, städa, vika tvätt, diska, promenera. Är det något som behöver censureras för små öron i närheten funkar Mp3 spelare bra.

4 kommentarer:

Kim sa...

Åh som jag gillar de där böckerna! Om du har fler i samma stil så hojta till, jag äter deckare istället för godis ;-)

Cecilia sa...

Kim, vad kul att du också gillar dem! :-)

Hmm ... i samma stil vet jag inte riktigt, de är ju lite i en egen kategori kanske? Arnaldur Indridason är en av mina stora favoriter annars. Denise Minas trilogi om Paddy Mehan gillar jag också, jag tror att den första är Vargtimmen.

Kim sa...

Jag antecknar och tackar för tips! Det är så skönt att kunna läsa bara av lust nu efter att ha pluggat i några år och bara läst kurslitteratur tills ögonen gått i kors :-)

malin sa...

Hittade just till din blogg, ska fortsätta läsa lite senare. Men jag vill tipsa om denna, du kanske gillar den
http://www.moasling.se/Blog.aspx
Malin