lördag, april 30, 2011

Ett förtydligande...

Lina, jag svara gärna på de frågor du ställt i Amningsbloggen. :) Men eftersom det blir rätt långt så lägger jag det här istället försom kommentar.

Jag har gjort min analys ur ett genusperspektiv, men kommit fram till lite annorlunda slutsatser än du. Jag tolkar det som att män i regel är vana vid att stå i centrum och att vissa kan ha svårt att inte få göra det på mödravården. Jag skulle säga att Carlos och co till viss del ger uttryck för orealistiska förväntningar i sin text.

Jag är genusmedveten, vi har haft våra barn på förskola med genuspedagogik enligt Gävlemodellen (Björntomten och Tittmyran), jag har gjort analyser om kön och genus på mina B (Om Det andra könet),C och D uppsatser på Kulturvetarlinjen. (Jag har en filkand. i Litteraturvetenskap och Idéhistoria, för att berätta något mer om mina infallsvinklar). Genusglasögon har jag haft på näsan sedan 90-talet!

Jag kan bara säga att efter 3 graviditeter och födslar där min man deltagit vid i stort sett alla vårdkontakter, delar jag inte den bild som läggs fram. Jag frågar bara utifrån min egen erfarenhet om deras bild verkligen är representativ?

Vi har också haft ett samkönat par i vårt äldsta barns föräldragrupp och då var de två i gänget precis som alla andra. Jag kan inte uttala mig hur de blivit bemötta på andra instanser, men på föräldrautblidningen var det inga konstsiga attityder. Vi i gruppen umgicks en del under det första året sedan och de har aldrig nämt någon negativ erfarenhet från graviditeten. Men visst är homofobi ett samhällsproblem, och inte bara inom vården.

Visst finns det på alla platser i samhället enstaka individer som jobbar på fel plats. Det finns sura bibliotekstanter också likaväl som trevliga! Naturligtvis är vården inget undantag. Frågan är vad som är normen?

Artikelförfattarna medger till och med själva att de blivit väl bemötta av nästan alla, men några fel har de lyckats lägga på minnet ändå. Jag undrar om de inte letat med ljus och lykta - förutfattade meningar? - efter några enstaka individer att klaga på? Hur representativ är bilden de vill lyfta fram när det är de dåliga undantagen de fokuserar på istället för den allmäna upplevelsen?

Förövrigt instämmer jag delvis i kritiken av den nämda barnmorskan - hon borde ha besvarat frågan sakligt istället för att lägga sig i.

Eva Lotta var inne på svaret på en annan sak du undrade över. "Och på något konstigt sätt känns det som vi återigen är tysta och snälla och ger efter för kraven. När vi äntligen har lyckats rucka lite på strikta amningsrutiner skapade i en patriarkal struktur då kommer nya anpassningskrav och nästan inga motröster höjs."

Förtryck är något man internaliserar. Jag tror att vi kvinnor ofta är uppfostade in i en könsroll där vi är tysta, snälla och måna om att vara tillags. Det krävs en arg gammal feminist ;-) för att våga säga "Nej, jag vill faktiskt helamma!" när pappan vill ge flaska för att det ska vara mer jämställt. Många vill bjuda till och vara snälla och "släppa in" pappan.

Det finns en så stark men osaklig föreställning idag om att amning skulle vara ett hinder för pappan och att flaska ska vara en väg jämställdhet. Jag tror att det är helt feltänkt och onödigt! Jag tycker att det är viktigt att kunna argumentera emot det. Jag vill säga att man inte ska gå på den myten och krångla till amningen i onödan.

Alla kvinnor trivs inte med att amma och det finns många skäl att välja bort amning, eller lägga ned en svår amning. Men strävan efter jämställdhet är i mina ögon inte ett bra skäl. Jag skulle säga att det är att gå på en myt.

Min man har varit hemma mellan 6 och 8 månader med vart och ett av våra tre barn och jag tror att det påverkar relationen och jämställdheten mycket mer än val av uppmatnings sätt! Han har gett dem riktig mat och vatten i mugg och burit dem när de ska sova, eller låtit dem somna i famnen i soffan eller i vagnen. Jag kan inte tänka mig att en nappflaska med välling skulle ha gjort vare sig till eller från när det gäller att vara en jämställd och närvarande förälder.

3 kommentarer:

Lina sa...

Hej! Vad din personliga erfarenhet säger är ju en sak - men det finns också forskning på det här, som visar att bemötandet på MVC, BB och BVC överlag inte är sådant att det främjar jämställdhet mellan könen.
Det är väl bra om just ni har blivit bemötta på ett bra sätt i era vårdkontakter, men vi ska inte dra för stora växlar på våra egna erfarenheter tycker jag, eftersom det inte behöver säga någonting om hur det generella läget är.

Normer är också något man internaliserar. Normer kring genus och sexualitet är så djupt internaliserade att många människor inte är så medvetna om det. Problemet är att om vårdpersonalen inte har en hög genus- och hbt-kompetens så medverkar de till att upprätthålla normerna kring vad det innebär att vara mamma respektive pappa. Blir pappan ignorerad eller t.o.m får höra att han är mindre viktig för sitt barn från början (att hans roll är att ta hand om disk och tvätt det första halvåret, t.ex) så tror han sig vara mindre viktig även senare under barnets liv.

Cecilia sa...

" vi ska inte dra för stora växlar på våra egna erfarenheter tycker jag, eftersom det inte behöver säga någonting om hur det generella läget är."

Det var just en del av min kritik mot Rojas mfl text!

På andra punkter håller jag med dig, om att det är viktig med en hög kompetens inom många områden såväl, HBT, genus liksom amning där kunskaperna också kan variera kraftigt och att bemötandet är viktigt.

"Blir pappan ignorerad eller t.o.m får höra att han är mindre viktig för sitt barn från början (att hans roll är att ta hand om disk och tvätt det första halvåret, t.ex) så tror han sig vara mindre viktig även senare under barnets liv."

Jag tycker också att det är viktigt att pappor får ett bra bemötande, men jag tror inte att om någon skulle säga "Din tid kommer lite senare" att det skulle tolkas som "Din tid kommer aldrig!" Tvärtom verkar ju många pappor vara tycka att det blir roligare när bebisen blir lite större. Men som sagt, det är inte vad jag har förespråkat i min text, utan att flaska är totalt onödigt för pappans anknytning och ett jämställt föräldraskap. Varför snöar folk in så totalt just på maten?

Ingrid sa...

Åh, du skriver så bra Cecilia! Jag hoppas du skickar in en text som svar på Rojas och givandet av en alternativ bild!!