onsdag, maj 11, 2011

Är ammade barn inte välkomna på dagis?

Ett par månader innan mitt första barn skulle börja på dagis blev vi inbjudna till en visning av förskolan. Det var ganska många föräldrar och små barn där, de flesta yngre än min dotter som hunnit bli 20 månader vid tillfället. Föreskolechefen guidade runt och berättade om verksamheten och intrycket var på det stora hela mycket positivt. Inne på en småbarnsavdelning slog vi oss ned och hon pratade lite om hur inskolningen skulle gå till. De mindre barnen satt i knäet medan min busigare lilla tjej började leka och åka rutschkana med stor förtjusning.

Men plötsligt säger förskolechefen något som ger mig en stor klump i magen. Hon säger att man förstås kan vara lite nervös inför inskolningen, men att det alltid brukar gå bra. Men man måste ha slutat amma innan inskolningen. Annars blir det en för stark bindning, och då går det inte, påstår hon. Hon fortsätter med argumentet att det vid ett tillfälle framkommit att ett barn som var svårt att skola in ammades. Naturligtvis gavs amningen hela skulden för alla familjens problem.

Kränkt är ett ord det gått inflation i, men det var just så jag kände mig. Utpekad, utsatt, ovälkommen, förolämpad och illa berörd. Jag blir både arg och ledsen, men får inte fram några invändningar trots att jag året innan blivit medlem i Amningshjälpen och därigenom träffat flera ammade barn som går på dagis vilket motsäger påståendet om att det skulle vara “omöjligt” att skola in. Jag inser också att hon nog främst riktar sig till de mindre barnens föräldrar och inte till mig vars relativt stora och självständiga tjej redan är i full gång med att utforska avdelningen. Jag tänker att här gäller det nog att hålla amningen hemlig då.

Men senare på eftermiddagen blir jag arg. Jag tänker på alla de mindre små bebisarna i föräldrarnas famnar. Kanske är det någon annan som går på de här osakliga påståendena och känner sig tvingad att avvänja trots att de kanske egentligen inte vill? Får det verkligen gå till så här? Ska kommunala förskolor lägga sig i om barnen ammas hemma på fritiden? Har de rätt att gå emot WHOs-rekommendationer om delamning i 2år eller längre, som vid den här tiden var relativt nya.

När jag kommer hem sätter jag mig och skriver ett ganska långt brev som blir rätt så argt och kritiskt, om än trots allt i en artig och formell ton. Jag beställer ett par broschyrerna från Amningshjälpens kontor och skickar med, “Sugen på mer” samt en om amning och dagis som gavs ut av föreningen Mjölkdroppen.

Det känns läskigt att sticka ut hakan och skicka brevet, men samtidigt är det en befrielse att våga säga ifrån. Efter några dagar ringer föreståndaren upp mig och ber om ursäkt. Hon säger att hon känner att det blev helt fel, och att hon inte alls egentligen är negativ till amning. Hon hade till och med själv ammat ett av sina nu vuxna barn länge, men tyckte att det var svårare att skola in det barnet så delvis var det hennes personliga upplevelse. Sedan hade hon okritiskt köpt bvc-läkarens påstående att amningen var problemet med den svåra inskolningen hon hänvisat till på visningen, men inser egentligen att det fallet varit mycket mer komplext. Men som jag betonar i vårt samtal, amningen är oftast enklast att skylla på.

Det var nervöst att ta det här samtalet och att komma ut ur garderoben som “långtidsammare“, men jag hoppas att det förändrade något. Under de följande åren fungerade kontakten med förskolechefen väldigt bra.

Idag har vi skolat in inte mindre än 3 ammade småbarn på förskolor. Och nej, ingen av dem var svåra att vänja in.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag känner igen mig. Jag håller på att skola in min dotter på dagis nu. Hon är 18 månader och jag delvis ammar henne fortfarande.

Jag sa till dagisfröken att hon har ammat länge då hon frågade om hon anväder tutte, snuttefilt, nalle eller liknande. Men då hon frågade om hon ammar fortfarande sa jag "nej", vilket inte är sant. Men tonen hon frågade det med fick min mage att knyta sig. Känner mig feg såhär i efterhand. Men jag orkar helt enkelt inte konfrontera det.

Jag tycker att det är sorligt att det är såhär. Att det finns såna fördommar mot föräldrar som ammar sina barn "länge"...Själv tycker jag att det är helt naturligt.