onsdag, januari 11, 2012

I vällingens förlovade land

Ett minne.

När min stora flicka var 2 år gick det något virus med besvärlig hosta på dagis. I väntrummet på Närakuten träffar vi en dagiskompis. Jag blir glad för sällskapet, och småpratar med den andra mamman som är väldigt trevlig. Hennes barn har också den här hostan, och jag berättar hur min flicka hostade så hemskt föregående kväll så att hon kräktes i sängen!


- Så kom hela vällingen upp då? undrar hon.

- Nja, säger jag. Hon äter inte välling. Men typ hela middagen!

- Usch då, vad jobbigt! Ja, har hon redan slutat med välling då?

- Nej, hon har nog aldrig druckit välling egentligen. Hon brukar typ äta en smörgås eller frukt på kvällen.

- Jaha, hon kanske inte gillade välling?

- Öhm, jag vet inte riktigt... Vi har nog aldrig köpt hem det.

- Jaha! säger hon och ser lite förvånad ut.

Jag tänker att den här lilla konversationen säger något intressant om vår kultur och den tid vi lever i. Jag vill absolut inte göra mig lustig på hennes bekostnad. Min väninna var vare sig kritisk eller fördömande på något sätt. Men förvånad. Den vällingkultur som råder är oerhört stark! Att helt välja bort välling bryter mot folks förväntningar.

Ordvalet är medvetet. För på något sätt har välling fått en särställning som ett attribut som är intimt förknippad med föräldraskap och bilden av det lilla barnet. Det har blivit något man väljer bort. Inte ett alternativ att välja på bland många. Gröt, smörgås, yoghurt, fil, frukt osv. Det finns många mellanmål.

För en del barn går det jättebra att växla mellan bröst och nappflaska. Men för många konkurrerar vällingflaskan snabbt ut amningen. Jag hade en trasslig amningstart (som jag har skrivit om tidigare här och här) och när jag äntligen fått amningen att funka till slut ville jag inte ta några risker. Jag hade kämpat för vår amning och jag värderade den högt.

Gratulationskort pryds av bilder på nappflaskor. Jag har fått leta aktivt för att hitta kort till dop och nyblivna föräldrar utan flaskor på. (Att jag faktiskt har gjort det kanske säger något om mig också. ;-) ) I filmer och skönlitteratur där småbarn är ett motiv verkar nappflaskan vara obligatorisk. Jag minns Torkel Petersson i filmen Mamma, Pappa, Barn som hasar ut i köket för att vispa välling mitt i natten. Och hur den schablonbilden liksom var en okänd kontinent för mig och min familj.

Även i bilderböcker ser man betydligt oftare bilder av nappflaskor och tröstnappar än amning. Böckerna om Benny och nya Sami somnar tex. Roliga böcker med underbara illustrationer. Nappflaskor är en bild man matas med från det att man är nyfödd. Bilder på amning ser man sällan. Självklart påverkar det oss!

Gissa vilken symbol som pryder amningsrummet i Vällingby centrum? Jo, mycket riktigt:
En nappflaska!

Jag upplever att det finns en övertro på välling idag. Nu är ju jag inte den nyttigaste i Sverige - tyvärr, ska jag kanske tillägga. Men att denna pulvermix av komjölk och gluten har kommit att upphöjas till det mest näringsriktiga och hälsosamma ett barn kan få, ställer jag mig frågande till. Bröstmjölk fortsätter att vara ett näringsrikt mellanmål även efter det första året. Ett ammat barn behöver verkligen inte vare sig välling eller industrigröt. Faktum är att riktig hemlagad mat på bra råvaror är ett nyttigt och näringsrikt alternativ för barn precis som det är för vuxna. Barnmatsindustrin har fått alldeles för stort inflytande idag, det är dags att vi genomskådar dem.


Länktips! Mats-Eric Nilsson SvD

1 kommentar:

Mitt Ordnade Kaos sa...

Trevlig blogg :) Min son är 9 månader & jag får redan kommentarer om när jag ska sluta amma & om han inte ska börja få välling. Jag blir bara så trött. Jag lagar all min mat själv, en dag var jag så less på allt snuttande och testade göra en flaska egen välling. Han totalvägrade, nu känns det skönt att han gjorde det. Läs gärna på min blogg om kemikalier och tillsatser i mat.