Felicia försvann

Jag har lyssnat på ljudboken nu, och känner mig mest mållös. Felicia försvann. Lite som ett knytnävsslag var den. Drabbande.
En liten detalj har jag svårt att släppa, fast den kanske egentligen var irrelevant.

Eller så sticker den ut just för att den bryter av lite: DDT pulver på lakanen för att hålla insekterna borta. Där barnen sov.

Fasa.

Det gör fysiskt ont när en av papporna förgäves försöker hindra mamman från att ta med barnen tillbaka till Egypten. Efter att de legat 3 månader på sjukhus efter den första vistelsen. Och läsaren har facit i hand, den yngsta pojken, som i boken kallas Simon kommer inte att överleva den andra resan. Socialtjänsten säger att de inget kan göra. Mamman har enskild vårdnad, hon får ta med barnen precis vart hon vill.

Man vill bara ropa "stopp", men det är försent. Allt det här har redan hänt för länge sedan.