torsdag, februari 23, 2012

Världens mest ammande land?

Inte alltför sällan stöter man på påståendet att i Sverige ammar man mest i hela världen. Vi är riktiga "amningsfanatiker".  På SVTs Aktuellt den 19/10 2011 inleddes ett inslag om bristande stöd till föräldrar som ger ersättning till sina barn med följande verklighetsfrämmande uttalande:

"Vården blir bara bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor "

Unicefs senaste siffror bekräftar visserligen att de allra flesta börjar amma sina nyfödda i Sverige. Men sedan har det hänt något på senare tid. Trots att Livsmedelsverket rekommenderat helamning i 6 månader ända sedan 2003 har den siffran sjunkit stadigt år för år. Senaste nytt är att Sverige ligger i det absoluta bottenskiktet av OECD länderna när det gäller andelen helammade barn vid 6 månader.  Mexico ligger ännu lägre än vi, men med en statistik gott och väl under 20 procent är det nog läge att sluta slå oss för bröstet och påstå att vi skulle vara världsbäst på amning. 

Kim har skrivit om hur 72 av 73 tillfrågade BVC mottagningar uppgivit att de gav fel amningsråd vilket förklarar en del av den sjunkande amningen. Jag har bloggat tidigare om de sjunkande amningssiffrorna och tänkbara förklaringar ser jag i bristande politiskt intresse, neddragningar på amningsmottagningar - aktuellt just nu i Västra Götaland förövrigt! - och det nedlagda Babyfriendly hospitals projektet. Återgång till försvårande vårdrutiner sätter käppar i hjulet för kvinnor som vill amma. För statistiken visar också att de allra flesta fortfarande vill amma. Problemet är att allt fler misslyckas. Och jag tror inte en sekund på att det är mammorna det är fel på! 

Det saknas stöd, det saknas kompetens. Och det saknas resurser och politisk vilja att stötta amning! Genom att påstå att "alla får göra som de vill" sviker samhället ammor som vill välja att amma. För amning är inte alltid lätt! I verkligheten krävs det mer än bara en önskan om att amma. 

Det finns också en växande negativ attityd mot amning där amningen sätts i ett motsats förhållande till ett jämställt modernt föräldraskap. Jag menar att jämställdhet är betydligt mer komplicerat än val av uppmatningssätt!  Det handlar om inställning, tid och engagemang.

På omslaget till senaste numret av Föräldrar och Barn ses "tv-stjärnan" Tilde de Paula lyckligt leende utropa att "Flaskmatning är bra för för jämställdheten".

När jag ser omslaget får jag en bild av att hon nu med sitt fjärde barn kommit fram till att hon inte vill amma. Att flaskmatning är bättre för jämställdheten. Med två uppslitande skilsmässor bakom sig och all sorg det medfört, vill hon kanske "göra rätt" den här gången, tänker jag? Precis som Hannah Widell uttryckte det kring att hon ammade sitt första barn "för länge". 

Men nej, inne i tidningen blir bilden en annan. Sanningen är ju att Tilde ville amma, men att det inte blev riktigt som hon tänkt sig. Rättare sagt, faktum är att hon också ammar, citatet till trots! Men hon behöver även komplettera med mjölkfri ersättning av medicinska skäl. Det är inte ett aktivt val för jämställdheten hon har gjort, men nu ser hon det ändå från den positiva sidan. Och det är ju bra! 

Problemet blir vilka signaler tidningen sänder ut när man väljer att blåsa upp en mening ryckt ur sitt sammanhang. Jag blir alltid provocerad när man använder flaska kontra amning som slagträ i jämställdhetsdebatten. Matningen är inget ett jämställt föräldraskap står och faller med, det ligger mycket djupare!   

Jag tycker att den motsatta infallsvinkeln är betydligt intressantare! Hur och varför ett jämställt föräldraskap förefaller att underlätta för kvinnor som vill amma. Medan det verkar försvåra amningen om mannen förväntar sig att kvinnan lägger en stor del av sin tid på vård av frisk man i hemmet "när hon ändå är hemma".        

Läs gärna mer här:

1 kommentar:

Ingrid sa...

Ibland undrar jag om man hellre skulle föra statistik på hur många barn som helammas 4-6 månader (jag får iaf intrycket från forskningen att mat kan introduceras tidigast vid 4 månader och vet att en del barn är intresserad av mat före 6 månader), hur många barn som får börja med annan mat på eget initiativ och hur länge barn ammar totalt.
Speciellt den där sista biten, hur länge de egentligen ammar, tror jag skulle ge forskningen vettig material att kunna jobba med.
Det där sista om jämställdhet håller jag verkligen med om! Klokt skrivet!!