måndag, april 02, 2012

Flaskmatning är inte en genväg till jämställdhet

Jag lade nyligen upp en debattartikel på Newsmill.

Amma vidare-läsare kommer säkert att känna igen en del, artikeln är en omarbetning av bland annat "Pappan den viktigaste amningsstödjaren". 



Men mitt inlägg är också en reaktion på bland annat krönikan i Aftonbladet. I media möter man ofta en bild av amning som något omodernt, ojämställt och onödigt. Det har blivit till en sanning att flaskmatning skulle vara i grunden mer jämställt än amning, den bilden har stått så ensam och oemotsagd alldeles för länge. Verkligheten är betydligt mer komplicerad, och det ville jag lyfta fram. Det kändes läskigt att sticka ut hakan i blåsten med namn och bild, och stå för att jag har en annorlunda åsikt inför släkt, vänner, grannar, arbetskamrater - men jag kände att någon måste ge en motbild och om ingen annan gjort det så måste jag bara ta mod till mig.

Det känns lite jobbigt inför kompisar som flaskmatat att lyfta fram hälsofördelar med amning (på befolkningsnivå, vilket inte iofs är det samma som individnivå) och jag vill absolut inte skuldbelägga mammor som inte ammar. Men jag tror att det är viktigt att ändå våga tala om varför amning kan vara bra, trots att det är en obekväm sanning.

En avsikt är att ge stöd åt mammor att stå på sig om de vill helamma eller fortsätta amma när många känner sig motarbetade av sin omgivning. Dessutom tycker jag att familjer har rätt till all information för att kunna göra ett informerat val. Inte minst ger det kanske större förståelse hos den ammande mammans partner. 

Jag tror inte att föräldraskapet står eller faller vare sig med amning eller flaskmatning. Jag skulle nog hellre ge papporna själva mer cred än själva flaskan! Att papparollen kommer mer av deras egen förmåga och engagemang att vara nära och ta ansvar. Att de kunnat vara lika bra föräldrar med eller utan nappflaska, att det handlar i första hand om inställning. Det handlar om kärlek, tid och att svara på barnets signaler. Inte om bröst vs flaska.

Men jag tror också att det kan blir svårare att amma i ojämställda relationer där pappan förväntar sig att mamman går in i en hemmafruroll och drar hela lasset "när hon ändå är hemma". Och i de fall då pappan är frånvarande och inte ger mamman något stöd, eller aktivt motarbetar amningen och tycker att det är "äckligt". En fråga jag ville lyfta är att man bör vara medveten som partner om den makt man har. Och det gäller förstås att man absolut inte ska pressa mammor att amma heller.

Här kommer texten:
Flaskmatning är inte en genväg till jämställdhet 

På omslaget till senaste numret av Föräldrar och Barn kan man läsa påståendet att "Flaskmatning är bra för för jämställdheten". Den 27 februari diskuterades amning i Kvällsöppet på tv4. Programledaren Cissi Wallin frågade om det inte är anti-feministiskt att tycka att amning på restauranger och allmänna platser är äckligt? Men nej, det påståendet kunde inte Dominika Peczynski hålla med om. Det enda feministiska alternativet var att ge nappflaska, menade hon. För då kunde pappa också vara med och mata. 

När kvinnor uppmanas att avstå från amning för pappans skull är det snarare en patriarkal struktur i en ny form, än ett verkligt feministiskt framsteg. Makten över kvinnans kropp och valet att amma eller inte bör i ett jämställt samhälle ligga hos kvinnorna. Inte hos kvinnans partner. Att flaskmatning skulle vara en genväg till ett jämställt föräldraskap är en modern myt. Jämställdhet är betydligt mer komplicerat än val av matningssätt. 

Vem tjänar på att amningen motarbetas? Hur påverkas en mamma som vill helamma, när flaskmatning ingår i en jämställd pappas agenda? Amning har många positiva effekter för både mamman och barnet. Det gäller inte bara välkända områden som minskad förekomst av magbesvär, diabetes, öron-, luftvägs- och urinvägsinfektioner på befolkningsnivå. Redan 2002 publicerades en omfattande studie i The Lancet som visar att risken att som mamma drabbas av bröstcancer före klimakteriet skulle kunna minska med så mycket som 50% om hon ammar varje barn i två år eller mer, jämfört med om hon ammar varje barn sex månader eller mindre. Även när det gäller skydd mot plötslig spädbarnsdöd visade en tysk studie från 2009 att amning spelar än större roll än man tidigare trott. Helamning gav dessutom en markant större riskminskning än delamning. Visst kan amning vara svårt, och när amningen inte fungerar är det viktigt att det finns bra modersmjölksersättning att ge. Men är det rimligt att kvinnor och barn ska tvingas avstå från amningens hälsofördelar enbart för att det ska vara mysigt för män att ge flaska? På vilket sätt är det i grunden feministiskt? 

Framförallt verkar det onödigt när det finns så många sätt andra sätt att knyta an till barnet! Att bära barnet i sele eller bärsjal, sova tillsammans, babymassage, babysim, ramsor och sånger - att vara nära och umgås med sitt barn kräver verkligen ingen nappflaska i näven. Även under de månader då barnet helammas finns tid för den andra föräldern att vara nära. En i grunden jämställd man har i allmänhet heller inget emot att dra ett tyngre lass med hushållsarbetet de första månaderna när mamman är nyförlöst för att ge henne tid att etablera en fungerande amning. Ett jämställt förhållande förefaller underlätta amning, och statistiskt sett ammar högutbildade mammor längre tid. En studie från Uppsala universitet 2010 visade dessutom ett samband mellan mer pappaledighet och längre amning. Det finns ingen motsättning mellan att amma och att dela på föräldraledigheten, det går utmärkt att jobba och fortsätta amma på sin fritid. Det finns svensk forskning som visar att partnerns inställning till amning var den enskilda faktor som påverkade mammans amningslängd allra mest. 

Är inte jämställdhet något mer grundläggande än millimeterrättvisa på detaljnivå? Att dela ansvaret för hem och barn. Att vara nära och knyta an, att ta sig tid med barnen. Att hålla koll på vilka dagar gympapåsar ska packas och skickas med, vilken dag läxan ska vara inne, när barnen ska ha med sig matsäck, fylla på extrakläder på dagishyllan och vabba när barnen är sjuka. Barndomen är lång medan bebistiden trots allt är relativt kort. 

En övervägande majoritet av kvinnorna uppger trots allt att de vill amma. Alla kvinnor trivs inte med att amma och de måste mötas med respekt och få stöd i sitt val. Det finns många skäl att välja bort amning, eller lägga ned en svår amning. Men strävan efter jämställdhet är i mina ögon inte ett logiskt skäl. Inte när man skrapat lite på ytan. 

Rätten att amma i den utsträckning mamman och barnet vill är en feministisk fråga. 



Inga kommentarer: