tisdag, maj 21, 2013

Negativt och dålig research om minskad amning på Ekot

Ekot rapporterar i år igen om amningen som stadigt fortsätter att minska för varje år.

Nu är andelen barn som fortfarande ammas vid 12 månader nere på bara 16 %. Vid 6 månader ammas knappt 63% helt eller delvis (födda 2010) . 10 år tidigare ammades drygt 72 % av barnen vid samma ålder. (barn födda 2000) Amningen vid 6 månader har minskat med över 9 procentenheter!

Tyvärr är reportaget en besvikelse.

En bra analys av bakomliggande orsaker saknas, och inte ens grundläggande fakta lyckas de få rätt. Det påstås bland annat att det i vårt grannland Norge skulle rekommenderas att amma enbart utan något tillskott av fast föda i ett helt år! Det är bakgrundsfakta som både borde varit mycket lätt att kontrollera och så pass extremt att det borde fått reportern att haja till och fundera över om uppgiften verkligen är rimlig. I Norge gäller helamning i 6 månader i enlighet med WHO's riktlinjer, precis som i Sverige. I både Norge och Sverige rekommenderas sedan fortsatt delamning tills barnet är 1 år eller äldre.


Det enda vi får är två mammors mycket subjektiva upplevelser av att amma respektive att inte amma. Mammornas olika påståenden presenteras dessutom oemotsagda som sanningar, utan några uppföljande kommentarer. Detta gäller både mamman som fortfarande ammar sin 1-åring och trivs med det, som påstår att attityderna mot amning i Sverige är så negativa att hon omöjligt skulle kunna amma på en restaurang i Sverige. Väldigt ledsamt att hon känner så, men hon är kanske knappast representativ för majoriteten av mammor som ammar ändå. Det kunde ha lyfts fram att man trots allt ser svenska kvinnor som ammar på kaféer och restauranger, även om hon har en poäng i att Norge verkar vara ett mer amningsvänligt land.

Dålig research är också att påstå att BVC inte får informera om ersättning för att Sverige skrivit under WHO-koden som reglerar marknadsföring av ersättning och nappflaskor. Inget kunde vara mer fel. Tvärtom  ålägger koden vården att stå för just den informationen som ska vara saklig och opartisk! För att inte lägga det i händerna på vinsthungriga företag.

Det får också stå helt oemotsagt när en av mammorna säger att det inte är sant att amning skulle vara bättre för immunförsvaret än ersättning. Hon hävdar att det inte är någon skillnad, och att någon på BVC bekräftat det. "Det är inget fel på mitt immunförsvar", anför hon som bevis, eftersom hon själv är uppfödd på ersättning för 30 år sedan. Man missar att det är lite mer komplicerat än så. Det är ingen som menat att hon skulle fått men för livet av att växa upp på ersättning! Men ser vi på stora grupper och jämför tusen ammade spädbarn med tusen inte ammade spädbarn så ser man att det statistiskt sett är t ex fler övre luftvägsinfektioner, tarminfektioner,  öroninflammationer inom den inte ammade gruppen jämfört med inom den ammade gruppen. Det betyder inte alla ammade barn alltid är friska och alla barn som inte ammats alltid är sjuka. Det betyder inte att allt står och faller med amningen, eller att ersättning skulle vara dåligt. Det betyder bara att amning trots allt har en effekt som man inte bara kan vifta bort för att det skulle vara orättvist att alla inte kan amma.

Vad trodde de två mammorna då att minskningen beror på? Mamman som valt att flaskmata tror att det beror på att det finns så bra alternativ idag, att ersättningarna är så bra att amning blivit onödigt. För henne var det också tungt vägande att kunna dela på matningarna med mannen.

Den ammande mamman menade att i Norge var det mer prestige i att amma och att attityden var att man ska fortsätta även när det inte funkar. Här saknar jag verkligen analysen! "När det inte funkar" - det är långt ifrån så enkelt att det antingen funkar eller inte, som vore det ett lotteri. Varför inte istället i programmet undersöka frågan "VARFÖR det inte funkar?" Och vilken hjälp man får för att LÖSA det som inte funkar så att det börjar funka bra istället? Och ställ frågan till forskare, amningsexperter, representanter för vården också, eller någon annan som kan sitta på mer svar, än enbart till två stycken nyblivna mammor.

Vad får man för stöd i amningsstarten? I dessa BB kristider blir allt som inte är direkt akut nedprioriterat. Barnmorskorna har bland annat rapporterat om hur de tvingats prioritera bort att stötta nyförlösta mammor med en optimal amningsstart på förlossningen, för de har flera andra kvinnor i aktivt värkarbete samtidigt. Redan där kan en dålig start lägga en grund för komplikationer, svårt att ta bröstet, dåligt tag, sår, inkörsport till svamp och bakterier. Problem som vi ser att mammor sedan inte får hjälp med! Kompetensen på BVC varierar alltför kraftigt och Amningsmottagningarna skärs ned i hela tiden.

Mamman som lagt ned amningen tidigt påstår som vore det normalt att den första dagarna ju ÄR jobbiga för att "då gör det ju ont och det blir sår". Som att det vore normalt och något som hör till som man ska acceptera. Här har vi ett kunskapsproblem. Sår och smärta tycker jag att man ska vara observant på, korrigera läge och tag, och se upp så att det inte leder till bröstkomplikationer. Det är långt ifrån självklart att  nyblivna mammor ska uppleva smärta och sår i samband med amningen! Här har vi ett problem.

Intressant är hur hon genomgående refererade till amningen som enbart "mat". Att mata, dela på ansvaret för maten, vill hon verkligen äta nu igen. Mamman beskriver hur hon kände en stor osäkerhet och stress kring om barnet verkligen kunde vara hungrig nu igen. Det blev till ett stort problem för henne, tillslut kände hon att situationen var ohållbar och lade ned amningen. Och då pratade hon om barnets första levnadsveckor.

Jag förstår att hon inte trivdes med att amma, och tycker det är bra om hon trivs med att flaskmata. Jag tycker inte att det är fel att välja bort en amning som man vantrivs med! Det är inte det jag vill kritisera. Men om vi lyfter frågan från individnivån, så ser jag ett informationsproblem här. Att amma ofta är ett friskt och normalt amningsmönster för en liten bebis! Inte minst den första tiden!

När mammor känner oro, stress och osäkerhet över att deras nyfödda vill ligga vid bröstet och synen på amning reduceras helt till att handla om "matning" så har vården, mödravården, BB, BVC, samhället, och vi i Amningshjälpen måste jag nog tyvärr också lägga till, misslyckats rejält med att få ut information och kunskap om amning till nyblivna föräldrar. Att blivande föräldrar har felaktiga föreställningar och orealistiska förväntningar på att amning med en nyfödd baby ska vara som måltider med 3-4 timmars mellanrum än idag ger dåliga förutsättningar att både få igång en fungerande helamning och att tolka och förstå det nyfödda barnets signaler. Det skapar en massa onödig stress och oro, och kan nog både göra att man upplever livet med en nyfödd som jobbigare än man hade gjort om man haft en mer realistisk förväntning på hur mycket tid  amningen tar i början, och att man missar det man borde oroa sig mer över. Jag behöver bara gå till mig själv  när jag fick mitt första barn och min dundertabbe att ge napp för min 2 veckors bebis "stora sugbehov". Hon var så nöjd och snäll med nappen - och rasade flera hundra gram i vikt på 3-4 dygn!

Det är om barnet är trött, slö och inte vill suga man ska bli osäker och oroa sig. Ringa tillbaka till BB! Hålla koll och räkna kissblöjor - inte räkna amningstillfällen. Att barnet vill ligga vid bröstet borde ses som något självklart och något som bör uppmuntras. Funderingar på om barnet verkligen kan vara hungrig igen borde förpassas tillbaka till 50-talet igen.

Reportaget lämnar lyssnaren med - förutom en trave rena slarviga faktamissar - en känsla av att amning är något svårt, jobbigt, sårigt och smärtsamt, håller kvinnorna till hemmet, inte är okej på restauranger, ojämställt och osäkert.

Inte så konstigt kanske att amningen minskar?